Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järnbörden var enligt tidens tro ett sätt att låta
Gud sjelf omedelbarligen uppträda som domare och fria
eller fälla. Den anklagade skulle bära vissa steg
ett glödande jern på bara händerna. Var han efter
utståndet prof oskadd, hade Gud friat, i motsatt fall
hade Gud fält honom[1].
Ett sådant erbjöd sig nu Margareta att genom sin
tjenare undergå. Dock kunde vid dessa prof många
omsvep och hemliga medel begagnas, som gjorde att man
kunde genomgå det utan att blifva skadad. Men för att
bli delaktig af sådana medel fordrades antingen att
stå väl hos presterna, under hvilkas uppsigt profvet
aflades, eller att af den allmänna folkmeningen
vara friad på förhand. Nu var den allmänna tron emot
Margareta, till och med presterne voro öfvertygade
om hennes brott. Mannens hand blef bränd och han blef
genast dränkt.
Härmed var dock ännu icke folket nöjdt. Drottningen
borde sjelf – menade man – undergå samma straff,
och säkert hade detta blifvit hennes öde, om icke den
mäktige och ansedde jarlen Håkan Galin lyckats rädda
henne. Han förde henne under säker betäckning österut
till Värmland och derifrån till Vestergötland. –
Fem år derefter dog drottning Margareta i Norge, dit
hon begifvit sig att öfvervara sin dotters bröllop.
Sigtunas förstöring. Under det Norge sålunda
sönderslets af beständiga strider och under det
Valdemar i Danmark och hans son Knut kämpade mot yttre
och inre fiender, synes Sverige på det hela hafva
åtnjutit ett ostördt lugn, och der ligger sanning i
de gamla uppgifterna om Knut, att han varit en god
och fridsam konung, sedan han öfverstått de första
striderna för vinnandet af sin krona. Hans tid,
liksom hans faders och de båda föregående Sverkerska
konungarnes, synes till det mesta hafva varit upptagen
af kyrko- och klosterbyggnad samt deras riktande med
gåfvor. Man får dock icke misstyda detta konungarnes
begär att pryda sitt land med tempel och andliga
byggnader. Sådan var tidsandans riktning.
Vi nämnde, att historien egentligen känner intet
om konung Knut personligen under hans för tiden
ovanligt långa regeringstid[2].
Hans regering var
derför ingalunda fattig på vigtiga och äfven för vårt
land upplysande händelser. Vi hafva sett det så väl
i afseende på Danmark som Norge. Oss återstår att
berätta Sveriges förhållande till länderna österut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
