Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Johan I Sverkersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlopp så stark, att den med möda kan
sönderslitas. Sjelfva sigillet föreställer konungen
sittande på sin tron med krona på hufvudet och spira
i högra handen. Kronan slutar i något, som liknar
en hjelmbuske, och spiran i en lilja. Den venstra
handen har troligen hållit klotet med korset, men
den är tillika med halfva sigillet borta.
Inskriften, hvars ena hälft likaledes saknas,
har utan tvifvel varit denna: (SIGILLUM KANV) TI
SVECORUM REGIS. Det inom klammer stående är det,
som gått förloradt. På svenska lyder inskriften så:
Knuts Sigill Sveriges Konungs.
För att förekomma förfalskning af en dylik urkund,
i synnerhet om den rörde öfverenskommelser af mera
enskild natur, plägade man understundom skära den
i två delar, så att af vissa ord den öfre hälften
tillhörde den ena, den nedra hälften den andra
delen. Man har i behåll nedra hälften af ett sådant
diplom från Nydala kloster. I öfra kanten på detsamma
står nedra hälften af orden: carta testimonialis.
*
Konung Johan var barnslig till åren, när han blef
konung, heter det. Han var blott sex år äldre,
när han dog. Han var mycket godviljader – heter
det vidare i konungalängden vid Vestgötalagen – och
allt Sverige harmade hans död mycket, att han skulle
ej lefva längre. Af sin ungdom har han blifvit
kallad Johan den unge. Presterne kallade honom den
fromme. Han vistades, liksom farfadern, på Visingsö,
då han dog i Mars[1] 1222, »och i Alvastra ligger han»
– säger ofvannämnda konungalängd – »och alltid gömme
Gud själ hans».
Några grushöljda grundmurar och några hvalf –
det är allt som nu är qvar efter Alvastra härliga
klosterbyggnad.
Den förste Sverker och hans drottning Ulfhild
grundade klostret och må hända har det fått sitt
namn af drottningen. Alfhildsstad eller Alfhildsrum,
Alvidsrum förändrades till Alvastrum, och deraf blef
Alvastra. Linköpings siste katolske biskop Hans
Brask skrifver i ett bref till konung Gustaf I,
att drottning Ulvilla funderat klostret med jord
af sin morgongåfva. Efter henne riktades klostret
tid efter annan med gåfvor, tills det slutligen
egde icke mindre än 438 underlydande landtbönder.
Men andra tider kommo med andra renare
kristendomsbegrepp, och klostren försvunno och blefvo
till grus, om de ej inreddestill kyrkor.
Då förstördes äfven Alvastra, dess murar nedbrötos,
stenarne fördes till slottsbyggnaden i Vadstena och
hvad som stod qvar blef ett mål för vinstbegäret hos
arrendatorerna af Alvastra boställe[2]. Hvad som
[1]
En yngre anteckning har, må hända i följd af
ett skriffel, månaden Maj.
[2]
År 1545 och följande
åren -- säger Tuneld -- då Vadstena slott var under
byggnad, blefvo en del af klostrets murar nedbrutna
och stenen förd till Vadstena. Likaså hade grefve
Per Brahe länge haft tillstånd att bryta tegel af
gamla Alvastra kloster och föra till Visingsö, men
det blef honom slutligen vägradt af konung Johan III
år 1573. Ett konungabref af år 1797, som afslår en
anhållan af staden Hjo att få hemta byggnadssten från Alvastra
ruiner till sin kyrkas återuppbyggande, innehåller äfven en
befallning till dåvarande landshöfdingen i Linköpings
län, att ruinerna efter klostret och kyrkan, såsom
uråldriga minnesmärken af utmärkt beskaffenhet, måtte
fredas och ostörda lemnas». -- Huru konungabrefvets
befallning efterföljts, derom vittna ruinerna
sjelfva. Alvastra är numera öfversteboställe vid
första lifgrenadierregementet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0343.html
