Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slut, och hjälpte derigenom i sin mån till att
breda helgonglorian omkring Holmgers minne.
Ett guldvirkadt täcke breddes öfver helgonets graf.
På detsamma var Holmgers bild och omkring täckets
kanter var insydd en minnesskrift[1].
Numera vet man
dock icke, hvar Holmgers stoft hvilar. På en liten
grafsten vid sakristidörren i Skoklosters kyrka
finnes i midten en kalk uthuggen och deromkring
en inskrift med munkbokstäfver af följande
innehåll: hic jacet dominus Holmgerus[2]Men
denna sten utvisar icke Holmgers graf.
Den klosterbyggnad, der Holmger och hans far
konung Knut begrofvos, låg troligen norr om den så
kallade Flasta mur[3]. Men år 1299 uppbrann detta
kloster och flyttades då af Uplandslagmannen, den
namnkunnige Birger Pedersson till Finsta, från sin
ursprungliga plats närmare sjön, der som nu kyrkan
står. Dit flyttades då äfven Holmgers jordiska
lemningar. Sedermera, då en ny tid kom och den
evangeliska läran undanträngde den katolska, ville
man förekomma vallfärderna till helgonets graf, och
detta skedde genom att flytta grafstenen från sitt
ursprungliga rum. Ingen visste då, hvar helgonets
ben hvilade, och ingen vet det numera. Vallfärderna
upphörde, och minnet af Holmgers helighet dog med
dem.
Först vid denna tid börja häfderna tala om en man,
som för vårt land och dess utveckling blef af den
allra största betydelse. Det var Magnus Minniskölds
och Ingrid Ylfas son Birger, vanligen förekommande
under benämningen Birger jarl eller Birger Månsson
till Bjälbo.
Om hans barndom och tidigare lefnadsöden känna
vi intet. Må hända hörde han till det parti bland
de store, som stöd gent emot de maktegande, hvilka
omgåfvo konung Erik, då han var barn, och om hvilka
Birgers broder, lagman Eskil, fälde det anförda
yttrandet till konung Hakon, »att konungabarnet
var omgifvet af dåliga rådgifvare». Denna gren af
Folkungarna måste vid den tiden hafva varit alldeles
utan något bestämdt och omedelbart inflytande på
styrelsen. De nämnas icke i de händelser, som
timade vid konung Eriks fördrifvande eller vid
hans återkomst, ehuru man lätt kan tänka sig, att
det var från dem konungen fick sitt förnämsta stöd
vid återtagandet af sin krona. Men ännu efter detta
återuppstigande på tronen var Ulf Fasi, konung Knuts
man, äfven Eriks jarl och var det ända till sin död
1248.
Konung Erik egde då en ogift syster, som hette
Ingeborg[4]. Hennes hand eftersträfvades af många, men
konungen gaf henne till äkta åt Birger, förbindande
derigenom ännu ytterligare sin sak med hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
