Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom detta giftermål hafva vi sett, huru
Folkungarne på mångahanda vis voro befryndade med
konungaslägterna. Konung Erik gifte sig sjelf med en
Folkunges dotter.
Halfannan mil från Mariestad, vester om sjön
Ymsen, ligger ett gammalt herresäte, som heter
Ymseborg. Fordom var det väl befästadt med vallar och
grafvar. Numera qvarstår af sjelfva slottet endast en
naken mur, 14 alnar hög och ungefär lika lång[1]. Det
säges, att Sune Folkesson bodde här. Må hända var
det i någon af de gamla slottssalarna, som han satt
vid gästabudsbordet, då budet kom från hans husfru,
att hon låg för döden. Vi påminna oss den stränge
herr Sunes sorg, då han inträdde till den döende fru
Helena, konungadottern, som han bortröfvat från Vreta
kloster och som utstått så många lidanden vid hans
sida.
En af deras döttrar blef konung Eriks brud. Det var
den äldsta, Karin, och år 1244[2]
stod den sjuklige konungens bröllop med henne.
Kungsängen vid Upsala kallades fordom Förisängen[3].
Der stod då en kungsgård och der firades bröllopet
med all den ståt, som tidens sed vid sådana högtidliga
tillfällen fordrade.
Men äktenskapet blef barnlöst och synes för öfrigt
hafva varit föga lyckligt. Mycket bidrog dertill
konungens sjuklighet och hans kroppsliga lyten, hvilka
icke tilläto honom att utmärka sig i de ridderliga
idrotter, hvari den tidens qvinnor älskade se mannen
uppträda; men i kärlek till rättvisa och i lagarnas
handhafvande vanslägtades icke den siste Erik från
den förste, S:t Erik.
Efter konung Eriks död, som inträffade 6 år efter hans
bröllop med Karin, gick drottningen i kloster. Alla
sina egendomar skänkte hon då bort, de flesta till
klostren, de öfriga till sina fränder. Förnämligast
var Gudhems kloster föremål för drottningens
gifmildhet. Der lefde hon som nunna till sin död,
hvilken inträffade ett par år efter konungens, hennes
herres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
