Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till långa tvister mellan deltagarne i mötet. Innan
alla fått yttra sin mening och innan alla jemkningar
blifvit gjorda, förgick tiden till den 1 Mars. Då
fattade man det enhälliga beslutet.
Skeninge kyrkomötes beslut, affattadt i form af
ett kardinalens bref till alla bröder i Sveriges
rike, är af för mycken vigt, för att vi ej skulle
införa det i sin helhet. Det innehåller dessutom
den trognaste och bästa skildring af tidens seder
och skaplynne. Vi indela det i vissa hufvudstycken
allt efter innehållet.
1:o. Presternes giftermål förbjudes. Ingen klerk vare
tillåtet att efter denna tid taga sig hustru eller
offentligen lefva tillsammans med frilla. Qvinna,
som bröte häremot och lefde tillsammans med en prest,
var underkastad kyrkans bann. De qvinnor, som redan nu
lefde tillsammans med prester, vare sig att de voro
hustrur eller frillor, skulle få ett års betänketid
för att upplösa förbindelsen, och inom den tiden
skulla de icke träffas af bannlysningen, ehuru de
vandrade på fördömelsens väg. De prester, som lefde
tillsammans med qvinnor, hafva att akta sig för det
straff, som enligt kyrkans gällande lag drabbar den,
hvilken hafver umgänge med bannlysta. Sådana qvinnor
och prester åter, som redan upplefvat femtio år,
kunde, så vida de förbundo sig till fullkomlig
återhållsamhet och förpligtade sig vid straff af
böter att icke sofva i samma hus eller under samma
tak, af sin biskop erhålla tillstånd att fortsätta
sitt äktenskap, »om sådant syntes biskopen godt och
säkert».
2:o. Presternes enskilda egendom. All den egendom,
som en prest lagligen ärft eller genom lärdom och
egen flit förvärfvat eller i gåfva erhållit – utan
att hans kyrka dermed varit afsedd – det var hans
enskilda egendom. Den kunde han borttestamentera till
hvem han ville, och något arfsanspråk derpå hade icke
hans fränder.
Barn, tom aflades af hädanefter ingångna föreningar,
äfvensom de, hvilka af redan sammanlefvande hjonelag
föddes efter årets förlopp, hafva ingen rätt till
arf efter deras fader. Redan födda barn och sådana,
som föddes inom året, få heller icke utan upprättadt
testamente ärfva fadern. Om de eller, der barn
ej voro, prestens fränder, vid hans frånfälle
vågade såsom arf tillegna sig något af hans eller
församlingens tillhörigheter, gjorde de sig skyldige
till rån och tjufnad, och återstälde de icke hvad de
tagit, begingo de en synd till döden, som inför Gud
ej kunde försonas.
Liksom presterne ej fingo hafva hustrur och barn,
så fingo de ej heller såsom egna upptaga andras barn
och tillägga dem lagliga barns rättigheter.
All egendom, som ej var prestens enskilda, utan som
tillhörde kyrkan, kunde ej borttestamenteras.
Gode och laglydige prester, som, efterkommande
ofvan nämnda stadgar, vandrade på det rättas väg,
tillförsäkrades synnerligt skydd så till person som
egendom. En hvar, som bar våldsam hand på dem eller
deras hjon, våldförde deras hus, våldgästade dem
eller med våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
