- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
359

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fråntog dem något, vore förfallen under kyrkans
bann. Endast konungen och jarlen voro härifrån
undantagne. Predikarebröderne intogos äfven i samma
heliga skydd.

3:o. Biskopsvisitationerna. På sina visitationsresor
få biskoparne icke af presterna fordra eller af dem
emottaga annat än den sedvanliga gengärden. Biskopens
stallare och hofmästare äfvensom hans öfrige
följeslagare förbindas vid straff af bannlysning att,
vare sig sjelfve eller genom andra, af presterna
eller någon utkräfva eller fordra annat eller mera
än de lifsmedel, som hörde till gengärden. Äfven
påfvens legat är berättigad till gengärd. Kyrkorna
lemnade två tredjedelar af densamma efter gjord billig
fördelning mellan dem, biskopen af sina egna inkomster
den tredje.

Flera än tjugu man till häst fick biskopen ej hafva
med sig på sina färder och flera än dessa fingo
ej vid samma straff tilltvinga sig gästning hos
sockenpresten. Denne egde dock rätt att inbjuda
huru många han ville. Visitations- och gästdagarne
skulle hädanefter blifva tre, der som de dittills
varit fyra. Der visitationsdagarne åter brukade vara
tre, egde presten att lösa sig från gästningen med
en och en half mark silfver, och med en mark, der
gästningsdagarne blott voro tvänne.

Förrättade biskopen messa i en sockenkyrka på en dag,
då folket plägade frambära sina offer, skulle det,
som församlingsboarna offrade, tillfalla presten; det
som biskopen sjelf och hans följe, eller de, som för
biskopens skull infunnit sig i kyrkan, gåfvo, skulle
tillfalla biskopens kapellaner. Der som en församling
blef satt under kyrkans bann, och biskopen egde rätt
att uppbära böterna för brottet, så skall biskopen
af dessa böter ersätta sockenpresten de förluster,
han kan hafva lidit under den tid bannet varade.

Dessa förmåner gälla dock för de goda och laglydiga
presterna. Vederfores något de orena eller dem, som
voro offentligt för skörlefnad kända, så måtte,
såsom det i skriften heter, deras blod vara öfver
deras hufvuden.

4:o. Dekretalboken.

Denna innehöll en samling af kyrkostadgar, kyrkomötens
beslut och påfliga dekret. Det fans då två sådana
samlingar. Den äldsta utarbetades af en munk vid
namn Gratianus och kallades vanligen Gratiani dekret
eller blott och bart dekretet. Den blef dock snart
otillräcklig. Påfven Gregorius IX föranstaltade derför
om en ny samling af påfliga dekret, och det är denna,
som här är i fråga.

Erkebiskopen och samtliga hans lydbiskopar anbefallas
nu att inom året förskaffa sig denna dekretalbok,
städse så länge de lefde hafva den hos sig och med
all flit studera densamma eller hvar och en efter
den förståndsgåfva Herren honom beskärt. Den biskop,
som ej inom årets lopp försett sig med denna bok,
skulle vara förfallen under kyrkans bann.

5:o. Med samma straff och dertill med afsättning från sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free