Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde helt och hållet med ens genomföras. Det bar
dock så småningom frukt. Vi få se män, som i grunden
älskade sitt fädernesland, så snart det blef fråga om
att välja mellan fäderneslandet och påfven, icke draga
i betänkande att föredraga den senare. Å en annan
sida gaf det i sjelfva verket anledning till mycken
osedlighet bland presterna. Så väl det ena som det
andra visar sig bäst i brytningen till en bättre dag.
Men hvad vårt land beträffar, vågade ej kardinalen
på mötet i Skeninge taga steget fullt ut. Mycket
återstod ännu att göra, innan presterne eller
kyrkan voro fullkomligt skilda från staten. Må hända
skyggade kardinalen tillbaka för det mäktiga motstånd,
som han på mötet måste röna ensamt i afseende på den
genomdrifna punkten om presternes ogifta lefnad,
och nödgades i följd deraf anse sig nöjd med hvad
han vunnit.
Kardinalen synes dock hafva föranstaltat om en
framställning till den romerska stolen från det
svenska presterskapets sida, med anhållan att påfven
sjelf måtte ordna den svenska kyrkans förhållande
till den verldsliga makten. Påfven Innocentius IV
skickade på grund af denna anhållan till Sveriges
erkebiskop och biskopar en allvarsam bulla, hvari han,
såsom tillägg till Skeninge mötes beslut, bjuder och
befaller följande:
1:o. Alla biskopsembeten skulle tillsättas enligt den
kyrkliga valordningens föreskrift. Konungen, landets
store och allmogen egde ingen rätt att deltaga i
biskopsvalen, utan tillhörde rättigheten att välja
biskop domkapitlen ensamt, och ingen annan måtte
träda till dessa embeten och deras medföljande gods
och rättigheter, än den som af domkapitlet blifvit
i laga ordning vald.
2:o. Vid alla biskopskyrkor, der kapitel ännu icke
funnos, skulle sådana tillsättas. De skulle bestå
af en prelat och minst fem kaniker. Dessa skulle
vid inträffande ledighet i stadgad ordning välja ny
biskop.
Detta stadgande blir naturligtvis en följd af det
föregående. Påfven säger väl i sin bulla, att detta
skulle ske på sätt, som »vår broder biskopen af Sabina
med förutseende klokhet stadgat till förekommande
af de rådande missbruken och oordningarna vid
biskopsembetenas tillsättande», men i Skeninge
mötes beslut finnes ingen stadga rörande ordnandet
af biskopsvalen. Var det må hända en fint af påfven
eller hade kardinalen muntligen med biskoparna derom
öfverenskommit[1]?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
