Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
embete hotas erkebiskopen eller den biskop, som till
lekman öfverlåter eller förlänar någon kyrkans
tionde.
6:o. Biskops soknare[1] skulle vid Guds heliga
evangelium aflägga ed att rättrådigt, utan någons
förnärmande, sköta sitt åliggande, men icke inblanda
sig i äktenskapsmål eller andra andliga saker, hvilka
icke angå dem. Soknaren skulle vara lekman. En prest,
som iklädde sig den befattningen, skulle försättas
i bann.
7:o. Erkebiskoparne och biskoparne ega, hvar inom
sitt stift, att lösa förbrytare från kyrkobannet, så
snart den bestämda botgöringen blifvit vederbörligen
fullgjord.
8:o. Slutligen anbefalles uppläsandet af dessa stadgar
på de årliga prestmötena inom stiften, ett stadgande,
som synes bestämma sådana mötens årliga hållande
såsom lag.
Sådant var Skeninge mötes beslut. En hvar ser
lätt att detsammas första del eller den, som
innehåller förbud mot presternes giftermål, är
beslutets vigtigaste punkt. Och detta förbud är så
skärpt, att presten ej fick vara omgifven af någon,
som kunde draga hans kärlek från kyrkan. En gifven
följd af den ödslighet, som derigenom blef rådande
omkring presten i hans enskilda lif, var den, att
kyrkan blef – eller skulle åtminstone blifva – det
enda föremålet för hans omvårdnad, det enda föremål,
för hvilket han uppoffrade sina bästa krafter.
Och denna följd var på förhand beräknad, icke
dock som skulle man i detta prestens beröfvande af
familjelifvets fröjder afsett hans närmare anslutning
till kyrkan och dess sak; grunden var på långt när
ej så hög och ren. De många band, som genom hustru
och barn förena mannen med samhället, alla dessa
band afskuros med ens för presten. Han befriades med
detsemma från en mängd anledningar till beroende af
»verlden», som det hette, det vill säga det verldsliga
samhället; men denna befrielse afsåg alldeles icke
någon lättnad för honom att uteslutande kunna egna sig
åt sitt kall som Kristi stridsman, utan endast att
göra honom mera lämplig till påfvens stridsman. Men
Kristi sak och hans ståthållares var icke densamma.
Kristi ståthållare sträfvade efter den högsta makten
öfver verlden. Strömmar af blod flöto för detta hans
sträfvande. Förbudet mot presternes giftermål ledde
dock vida säkrare och närmare till målet. En af de
största påfvar historien vet att uppvisa, Gregorius
VII, insåg detta. Han utfärdade också en bulla om
coelibatet, d. v. s. en befallning att presterne
skulle lefva ogifta.
Ursprungligen var tanken ren. »Den som var
vigd vid altaret, kunde ej vigas vid qvinna.»
Men i tillämpningen afsåg densamma endast påfvens
välde. Gregorius VII utfärdade sin bulla år 1074,
således 174 år innan denna lag infördes i vårt land.
Utan strider kunde ej ett så djupt i menniskonaturen
ingripande beslut fattas. Vi se också af beslutet
sjelft, att det äfven hos oss ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
