Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skara var landskapets förnämsta stad. Vi känna den
redan från heden tima. Ragvald Ulfsson jarl bodde
der och mottog der den norske konungens sändebud.
När Snorre Sturlesson sjelf besökte Vestergötland,
hade Skara gått mycket framåt. Der var då biskopssäte
och biskopskyrka. Denna – hon kallas Mariakyrkan
eller Vårfrukyrkan – invigdes redan 1150 af biskop
Ödgrim, som tillade henne en afgäld af bönderna enligt
biskopskrönikan:
Skara domkyrka vigde han då,
hvar bonde gaf dertill fem penningar blå[1]
Vid Ödgrims död (år 1157) egde kyrkan redan elfva
hemman och femtio landtbönder, hvilken egendom dock
under efterträdaren biskop Bengt så förökades,
att hemmanen då voro nitton och landtbönderne
etthundrade.
Lödöse, Liodhus, är näst Skara märkelig bland
Vestergötlands städer. Vi känna orten redan från
hedendomen såsom en ståpelort för de handelsskepp,
hvilka icke lade till vid Konghäll, utan seglade
elfven uppför. Lödöse var vid denna tid Sveriges
enda hamn vid vesterhafvet och var det, så länge
som fartygen kunde komma uppför elfven ända hit. När
detta var omöjligt i följd af elfvens uppgrundande
genom sandbankar, befalde konung Gustaf I – det var
år 1545 – »att Lödöse borgerskap skulle flytta och
bygga stad fyra mil närmare elfvens utlopp», hvilket
äfven skedde, hvarefter Lödöse kallades Gamla Lödöse
och den nya staden Nya Lödöse. Under hela vår medeltid
var således Lödöse en af våra vigtigaste städer såsom
vartenda hamn för handeln vesterpå.
Sköfde är likaledes en af Vestergötlands äldsta
städer. Dess namn anses komma af Skede, som betyder
fält, slätt, och vi, en helgad eller vigd ort, och
var således redan under hedendomen en helig ort, såsom
fallet är med alla orter, hvilkas namn ändas med vi.
Helena af Sköfde, ett af den katolska kyrkans helgon,
förkaffade äfven orten helighet. Hon var dotter
af en Gutorm jarl och var född i Vestergötland.
Sin man förlorade hon snart. Hon ville sedan ej
ingå i nytt äktenskap, utan vallfärdade till det
heliga landet och Kristi graf i Jerusalem. Sedan hon
derifrån återkommit, helgade hon uteslutande sina
dagar åt andaktsfulla öfningar och utöfvandet af alla
kristendomspligter. Kyrkan i Sköfde, som efter henne
kallades S:t Helenas kyrka, blef så godt som på hennes
bekostnad uppbyggd.
Helena hade en dotter, som var from och god som
modern och derför älskad af alla. Hon blef gift med
en mäktig och ansedd matt, som dock var af ett hårdt
sinne och behandlade sin hustru illa. Husets hjon
och trälar, hvilka tillbådo sin fromma matmoder,
slogo derför
[1] .
Fem sådana penningar skulle gälla lika
med sju kappar hafre eller tre skeppor bjugg.»Penningar blå» voro kopparpenningar, så kallade till
skilnad från silfver, och sägas vid denna tid varit
allmänt gällande i Götaland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0374.html
