Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gillena voro ingenting annat än sådana sällskap. De
invigdes och benämndes efter något helgon, såsom
Knuts-gillet, S:t Görans gille, Helga lekama gille
o. s. v. Gillen funnos dock, som endast hade ett
andligt syfte, och de voro de äldsta. Man förenade
sig om gemensam gudstjenst om sammanskott till kyrkor
och kloster, om hjelp till fattiga och sjuka. Detta
andliga skaplynne bibehöllo äfven de yngre mera
verldsliga gillena. De styrdes af åldermän och
stolbröder och hade sina särskilda stadgar, som
kallades skrå.
Den nära förbindelse med kyrkan, hvari dessa gillen
stodo, och nödvändigheten att söka skydd i en laglös
tid gjorde, att de utbreddes öfver hela landet. Deras
antal gick slutligen till inemot hundrade. De
förnämsta hade egna hus och voro rikligen försedda
med egendom.
När man sammanträdde i gillesstugan till gästabud,
började man med gudstjenst. Derefter druckos
minnesskålarna. »Minneskar skola vara nio» – heter
det i stadgarna för S:t Görans gille. – »Först vår
Herras minne, vårfrus minne och riddar S:t Örjans
minne. Och det skall särdeles skänkas med horn och
handkläde och gillesbloss, och alla gillesbröderne
skola uppstå och qväda, då det minnet skänkt är. Då
skola gärdemännen[1]
med horn och handkläde gå utom
dörren och gifva de fattiga öl, som de hafva i hornen
eller kannor. – En stund derefter skola gärdemännen
iskänka skålar till helga kors’ minne, S:t Eriks minne
och S:t Olofs minne. – En liten stund derefter skola
de skänka i till alla Guds helgons minne, S:t Gertruds
och S:t Benkts. – Då åldermannen gifver dem orlof,
som iskänkt hafva, säger han, att S:t Benkt hafver
så mycket betyda som orlof och god natt; dricker
och görer eder glada; hvar som hafver goda gäster,
göre dem glada; och goda gäster blifva goda bröder,
signe både gäster och bröder.»
Vid sådana tillfällen var gillesstugan klädd med löf
och granris, och golfvet var beströdt med välluktande
gräs och blommor. Åldermannen utsåg fyra gillesbröder
att smaka ölet, hvatill alla gillesbröderne och
systrarna – ty äfven qvinnor intogos i dessa samfund –
sammanskjutit penningar, »och det de gilla, det skall
vara gildt af allom brödrom och systrom» – heter det
i ofvan nämnda gillesstadgar.
För sin tid voro dessa gillen välgörande, men de,
liksom så mycket annat, öfverlefde sig sjelfva och
blefvo sin egen motsats, d. v. s. de framkallade just
hvad som var deras ursprungliga syfte att förekomma,
nämligen slagsmål, dryckenskap och alla slags
våldsamheter. När lagen blef nog stark att skydda
den enskilde, blefvo de öfverflödiga. De tillhörde
medeltiden och dess stadslif och upphörde med den.
Hanseförbundet är en företeelse, hvars begynnelse
ligger inom denna tidrymd. Det utgick från en
ringa början, men vi få längre fram och vid
många tillfällen se, huru mäktigt detta förbund
blef och huru det förde herskarens språk mot Nordens
konungar. Det var för medeltiden hvad England är nu –
hafvens och handelns herskarinna.
I sin begynnelse var det ringa. Det var,
kunde man säga, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
