Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solsången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24. Hem i sin glädje
hans själ att fara,
bjöd sannan Gud.
Våldsmännen
jag tänker sent varda
kallade från qvalen.
25. De disor[1] bed du,
Herrans[2] förtrogna,
vara dig hulda i hugen.
Veckan efter
skall allt dig gånga
efter din viljas önskan.
26. För din vredes gerning,
som du öfvat,
gör ej bot med ondt.
Den du bedröfvat,
med godhet åter hugna,
det är själens båtnad.
27. Gud skall du bedja
om godan lott,
honom, som har
menniskan skapat.
Mycket är beskärdt
hvarje man,
som finner i Gud en fader.
28. Bedja må man
särdeles innerligt
det man brista känner.
Allt blir den utan,
som intet beder.
Få förstå den tystes bön.
29. Sent jag kom,
tidigt kallad,
för domarns dörr.
Dit jag trängtade,
ty mig var lofvadt:
godt för den, som kräfver.
30. Synden det vållar,
att vi sorgsne fara
ifrån sorgens hem.
Ingen fruktar,
som ej illa gjorde.
Godt är menlös vara.
31. Ulfvar lika synas
alla de,
som ega listig hug.
Så månd dem varda,
som de å glödheta
stigar ginge.
32. Vänliga råd,
bundna med vishet,
här jag gaf dig
sju tillsammans.
Lär du dem noga,
förgät dem aldrig.
Dig det gagnar
alla att minnas.
33. Nu är att säga,
hur säll jag var
i sorgens boning,
och om det andra,
hur nödde[3] menskosöner
gå till skuggor.
34. Lycka och högmod
menniskosöner villa,
dem som efter rikdom fika.
Blänkande guldet
blir till långlig smärta;
rikdom har så mången dårat.
35. Glad åt mycket
tycktes jag menskor vara;
ty ringa jag visste mig.
Dvala-hem
hafver Herren
fullt af hugnad skapat.
36. Lutad satt jag länge,
nedåt jag vog;
stor dock var mig
lusten att lefva.
Men Han rådde,
som mäktig var;
för handen voro
dödsens stigar.
37. Hels[4] kedjor
hårdeligen slutna
kommo mig kring mina sidor;
dem slita ville jag,
men de starka voro;
lätt är fri att gånga.
38. Ensam jag visste,
hur i alla lemmar
plågor i mig svullo.
Hels tärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
