Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhället. Det var herrarnes klass. Folkungarne voro de
förnämste i denna herreklass. De voro i sjelfva verket
redan före slutet af denna tidrymd samhällets herrar,
Det vill säga, de både betraktade och förvaltade
landet såsom sin egendom. I det följande få vi se dem
uppenbarligen taga denna sin egendom i besittning.
All adels rot är att söka i grannskapet af
konungen. Slägtskap med konungen och kamratskap med
honom förlänade det högre anseendet, som skapade
för dessa tider hvad vi kalla adel. För dessa tider
var dock namnet adel, om icke alldeles obekant,
dock obegagnadt för att uttrycka en särskild
samhällsklass. Nobiles och principes äro de ord,
som i de gamla konungabrefven[1]
begagnas för att
beteckna denna klass. Det förra betyder på vårt språk
ädlingar; tvåhundra år efter denna tid öfversattes
det med »välbördiga riksens män». Det senare ordet
betyder de förnämste.
Herrenamnet börjar begagnas redan nu, dock icke i
några bibehållna handlingar förr än under konung
Johan[2].
Men någon i lagen offentligen erkänd folkklass, som
genom särskilda fri- och rättigheter skilde sig från
det öfriga folket, bildade ännu icke desse herrar. Det
dröjde dock icke längre än trettiofem år, så hade
de sådana rättigheter, att de blefvo hvad vi kalla
ett eget riksstånd.
Dessa – bönderne, herrarne och trälarne – voro
de samhällsklasser, som vi funno redan under
hedendomen. Nu hafva till dem kommit en ny –
köpstadsmännens. Dessa voro dock ännu utan någon vigt
och betydenhet, och på de allmänna angelägenheterna
hade de intet inflytande. För öfrigt hänvisa vi i
afseende på köpstadsmännen och städerna till hvad
som blifvit sagdt här ofvan.
Presteståndet eller, med ett från latinet lånadt ord,
clerus var det första riksståndet i vårt land och
hade blifvit det redan inom denna tidrymd. Linköpings
kyrkomötebeslut af år 1152, det andliga frälset och
Skeninge kyrkomöte af år 1248 äro de vigtiga och
afgörande steg, som under detta tidehvarf uttagas af
kyrkan, liksom genom kanslersembetets inrättande och
dess innehafvande af en klerk ett stort inflytande
på styrelsen kommer presterna till del.
Hela svenska folket betalade skatt till påfven
i Rom. Det beslutet fattades i Linköping. Genom
de följande åtgärderna ordnades den svenska
kyrkan. Presterne fritogos från alla utskylder till
kronan och fingo egen domsrätt. De fingo icke gifta
sig. Trohetsed till landets konung fick icke prest
svära, och kyrkans främste män,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
