Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brödrastriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och konungen gaf sig fången. Männen stego till häst
med konungen mellan sig, och så bar det af till
hertigen.
Olika hade brödernes lotter skiftats, sedan de
sista gången sågo hvarandra. Magnus var nu den som
egde makten i landet. Men Valdemar kunde ej höjas
ens af olyckan. Mäns hjertan kunde han ej vinna,
ty dertill fordrades i första rummet manligt sinne,
och det egde han ej.
När Valdemar såg sin mörke broder, förlorade han
sista skymten af sin värdighet. »Haf nåd med mig»
– sade han – »lyssna ej till onda tungors råd, utan
till ditt eget hjerta, och låt oss vara vänner!»
– Hertigen såg på den förödmjukade konungen,
men han syntes alldeles lugn; man kunde ej se,
hvarken om han var blid eller fred till sinnes.
– »Annorlunda» – sade han – »föllo sig dina ord,
när vi sist talade tillsammans, broder Valdemar.
Jag vet väl, att jag är din broder, både af fader
och moder. Hade du låtit mig det mig tillhörde af
riket, hade vi ej mötts i striden. Föga har
det båtat dig, att du skilts från mig för din
drottnings skull. Nu vill jag dock göra nåd med
dig, så att alla dugande män, som det höra, må veta,
att jag ej gjort dig oskäl.»
Och Valdemar afträdde riket åt sin broder. »Må alla,
både de som nu lefva och efterverlden, veta» – heter
det i afsägelsebrefvet
– »att vi åt vår käre broder Magnus lemnat
det rike, som genom arfsrätt tillhört oss.
Vi lemna honom vår krona och alla kungliga
rättigheter, och afgifva det löfte, att
aldrig hvarken hemligen eller uppenbarligen, hvarken
med ord eller handling, inom eller utom riket vidtaga
något i strid emot denna ordning.»
Hvem kunde dock lita på ett ord eller löfte af
Valdemar? – Ärligt menade han ej med sin afsägelse,
vare sig nu att den aftvingades honom af broderns
öfvermakt eller af stundens. Om han lösgafs efter
denna afsägelse eller om han lyckades undkomma ur
fängelset, veta vi icke. Men man finner emellertid
så väl honom som drottningen kort derefter på
Ragnhildarholm, invid Konghäll.
Hertigen kallade de förnämlige männen i riket till ett
möte i Vestergötland. Huru vid detta möte tillgick,
finnes ej nämdt. Men Valdemar fick halfva riket,
nämligen Göta rike, och hertigen behöll Svea rike
med Upsala eller allt landet norr om Tiveden.
Detta timade år 1275.
Magnus antog omedelbart efter nyssnämnda möte
konunganamn. Vi se det tydligt af hans gåfvobref till
kyrkor och kloster. Ett sådant utfärdade han den 22
Juli 1275 efter segern vid Hofva, och hvaruti han
ännu kallar sig »Svenskarnes hertig[1].
Men den 11 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
