Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus' inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan hedendomen och folkungatiden. Men utom dessa
årligen ingående så kallade ordinarie skatter
synes man äfven hafva måst taga sin tillflykttill
utomordentliga eller så kallade extra.
Det är naturligt, att denna nödvändighet skulle
inträda, när kronans och konungens inkomster
så aftogo, att de ej förslogo till de behöfliga
utgifterna. Detta åter blef följden af flera
samverkande orsaker. Förut okända behof gjorde sig
under tidens lopp gällande, på samma gång som kronans
egendom tid efter annan förminskades genom samtlige
konungarnes stora frikostighet mot de andlige. Det är
visserligen sant, att de icke fingo förminska kronans
egendom, men de andliges skattefrihet var ensam
tillräcklig att åstadkomma en betydlig förminskning
i inkomsterna.
Första gång, vi få höra talas om utomordentliga
gärder, är under Magnus Ladulås. Han talar derom i
ett bref till Helsingarna af följande lydelse:
»Magnus med Guds nåde Svearnes och Götarnes konung
alla och en hvar i Helsingland boende, som se
eller höra detta bref, evig salighet i Guds son
Jesu Kristo. Det anses visserligen värdigt att
för emottagna gärder och skyldigheter, på det man
icke må brännmärkas med otacksamhet, besvara dem
åtminstone med tacksägelsens gengärd. För eder lydnad
och hörsamhet, eder ynnest och trogna tjenst emot oss
under vår af Gud förlänade regeringstid tacka vi eder
samt och synnerligen, utaf hvilken värdighet, stånd
eller vilkor I vara må, af vårt innersta hjerta. Vi
uppmana eder på det enträgnaste och bedja eder på
det bevekligaste, att I villen för framtiden fast och
obrottsligt bevara samma eder trohet och hörsamhet
mot vår älskade husfru och vår afkomma. Har något
godt och nyttigt för eder skett i våra dagar, måtten
I gömma det i eder hugkomst; har motsatsen skett,
bedja vi eder det af hjertat förlåta.
»Vi vilja derför öppet för alla bekänna, att våra egna
inkomster varit otillräckliga, för att vi icke måtte i
vår regering synas sämre än våra fäder och företrädare
och för att vi skulle kunna uppträda värdigt det
kungliga majestätet och enligt gällande sed, så väl
emedan vi emottogo riket, enligt hvad alla veta,
i krig och sköfling och stort ödesmål, derutinnan
det äfven lång tid derefter låg nedsänkt, som äfven
emedan vi icke erhållit något af det vår fader i sin
tid samlat, och synnerligast emedan krigemakten varit
större och fordrat högre sold – derför hafva vi af
eder indrifvit utomordentliga och ovanliga
gärder, hvilka alla vi erkänna eder hafva erlagt
till följd af eder goda vilja, icke till följd af
eder lagliga skyldighet.»
»Derför bedja vi eder alla och en hvar ödmjukt i
Herranom, att I härutinnan måtten döma oss skonsamt
och oss så af edert hjerta förlåta, att det icke måtte
räknas oss till last inför den högste domarens tron.»
»Dessutom, emedan det i vissa delar af vårt rike varit
vanligt, att om våren utlåna korn för att om hösten
återfå i lika mått hvete eller råg, och emedan detta
egt rum någon tid af vår regering, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
