Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här voro församlade den 15 Februari 1305 konung
Birger, hans bröder, hertigarne Erik och Valdemar,
marsken Thorkel Knutsson, uplandslagmannen Birger
Pedersson, biskop Isar i Strengnäs och biskop Nils
i Vesterås, utom många andra ansedde och förnämlige
män. Med hertigarna voro äfven Mats Kettilmundsson
och Ivar, samt från Norge konung Håkons rådsherrar
Björn af Birkeröe och Haldvar Baat.
I alla dessa herrars och prelaters närvaro erkände
hertigarne, att de förbrutit sig mot konungen. De
underkastade sig nu konungens nåd och utlofvade trogen
tjenst mot honom, hans gemål och barn. Konungens son,
den unge junker Magnus, erkände de för sin laglige
konung och efter honom den närmaste i ordningen af
konung Birgers söner. Hvarken mot marsken eller någon
annan af konungens män skulle de hysa agg eller göra
något förfång, och bröto de emot denna dagtingan, som
skulle stadfästas af konungen i Danmark, konungen i
Norge och grefve Gerhard af Holstein – hvilka herrar
borde förbinda sig att i sådan händelse icke mottaga
hertigarne i sina länder – egde svenska presterskapet
att öfver dem lysa kyrkans bann.
Så slutade mötet i Kolsäter och den första striden
mellan Magnus Birgersons söner. Förlikningen var dock
icke å båda sidorna lika ärligt menad. Också slutade
striden här blott för tillfället. Det kommande året
förde den åter i sitt sköte.
Kort efter mötet i Kolsäter kommo konungarne i
Sverige och Norge tillsammans på Gullbergsed, och der
förnyades mellan dem freden och sämjan båda rikena
emellan.
I Mars månad öfverlemnade grefve Jakob af Halland
detta sitt grefskap åt konung Hakon i Norge, dels för
att godtgöra Norge de många kostnader och obehag,
dess konungar förorsakats vid deras bemödanden att
förlika grefven med konungen i Danmark, dels emedan
grefven insåg omöjligheten att ensam försvara sitt
land emot sistnämnde konung. Konung Hakon öfverlemnade
omedelbart derefter Halland jemte fästena Varberg
och Hunehals[1]
till sin blifvande måg, hertig Erik.
Fram på hösten i September höll konung Erik
Menved ett möte eller, som det kallades, Danahof
i Helsingborg, och der voro de svenske hertigarne
närvarande. Anledningen till mötet var konung Eriks
önskan att en gång få ett slut på den oro och den
ofred, som vållades i Danmark från de fredslöse
herrarnes sida. Nu voro de på konungens lejd instämde
till Helsingborg att der försvara sig, om de med
orätta blifvit förvisade ur riket.
Ingen af konungamördarne infann sig, och domen öfver
dem blef efter ytterligare noggrann undersökning
stadfästad, och de för alltid förklarade för
fredslöse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
