Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkringar, förr än han ingick ett hemligt förbund
med de svenske hertigarne.
På Motorp afslöts mellan Christofer, Erik och Valdemar
detta förbund om Lördagen den 6 Maj 1307. »Med
fyra hundra jernklädda ryttare lofvade de svenske
hertigarne att bistå Christofer mot hans broder Erik
Menved, samt på allt sätt hjelpa honom att vinna
Danmarks krona och rike. De skulle vidare biträda
hertigen att i Skåne eller på annat beqvämt ställe
uppföra tre fästen, och blefve hertigen förlustig
Halland och sina gods i Danmark, skulle han af de
svenske hertigarne erhålla Konghälla eller Lödöse
samt ett tusen marker svenska penningar inom tolf
veckor från den dag, han hade mottagit slottet. De
svenske hertigarne förbundo sig att skyndsamt komma
Christofer till hjelp, om han anfölls, samt åtminstone
en af dem leda krigsrörelserna. Icke heller skulle
Erik och Valdemar upphöra att bekriga Danmark, förr
än Christofer vunnit sin afsigt.
Den gjorda öfverenskommelsen besvors med de heligaste
eder, och hertigarne underkastade sig påfvens bann,
om de bröto mot densamma.
Sedan så var aftaladt och bebrefvadt med den
danske konungens broder, skilde sig de svenske
hertigarne. Valdemar for till Tyskland.
Det sades, att hertigen for pilgrimsfärd, men det
var blott en förevändning. Hans verkliga ärende var
att samla främmande trupper, och derutinnan lyckades
han äfven. Med åtta hundra fullt beväpnade ryttare
återvände han till Sverige.
Hertig Erik drog till Norge. Han ville der hemta sin
brud, samt gjorde till den ändan stora tillrustningar
i Konghälla för brudens emottagande. Vid Kragö[1]
mötte honom den norske konungen.
När hertig Erik då framfört sitt ärende, sade konung
Hakon, att han ville hafva åter Varberg af hertigen,
innan giftermålet ginge i fullbordan; men hertig Erik
vägrade, och derpå skildes konungen och hertigen
åt, och den senare drog åter till Konghälla, der
han med sina män förlustade sig vid det tillredda
bröllopsgästabudet.
Detta uppträde mellan Erik och hans blifvade
svärfader hade dock intet störande inflytande på
det goda förhållandet mellan honom och hertigarne
i allmänhet. I December månad slöts mellan dem en
förening, enligt hvilken konung Hakon försträckte
hertigarne ett tusen marker rent silfver och ett
tusen marker gammalt norskt mynt samt ledungsgärden
och landsskylden för året från Elfvarsyssel och
Ranrike. Ingendera skulle utan den andres vetskap med
konungen af Danmark ingå någon fred eller förlikning.
Emellertid kom Valdemar hem med sina värfvade ryttare,
och Erik sammandrog från Upland, Östergötland och
Småland en utsökt här.
Så var året förlidet och stilleståndstiden, och julen
kom, då hertigarne skulle lemna konung Erik det äskade
svaret på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
