Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlikningsförslag; men hertigarne började kriget å nyo
och gjorde då ett härjande infall i Skåne.
När konung Erik om julen fick dessa tidender, drog
han öfver sundet att möta hertigarne, men led redan
i början en sådan förlust, att han måste uppskjuta
krigståget. Han hade nämligen i Örkeljunga i norra
Åsbo härad låtit uppföra ett förrådshus, dit rikliga
lifsmedel voro sammanförda, och helt och hållet
okunnig om det förhållande, hvari hans broder stod
till hans fiender, hade han gifvit honom i uppdrag
att försvara denna del af landet.
På detta förrådshus hade hertig Erik sitt ögonmärke,
inseende vigten af att bemäktiga sig detsamma,
och ryckte derför med sitt folk skyndsamt mot
Christofer. Naturligtvis kom här ingen strid i
fråga. Christofer gaf sig fången med allt sitt folk,
och de rika förråden föllo i hertigarnes händer.
Derefter drogo Erik och Valdemar vidare in i Skåne,
härjande och brännande öfverallt. Juldagen hvilade
de öfver i Gräfvie i Oxie härad.
Derpå drogo hertigarne åter norrut in i Halland,
men »med godan frid och utan brand, förty det hörde
Christofer till». – »Jag vill ej bränna för någon
man här bor» – skall hertig Erik hafva sagt – »han
är min vän, som jag tror.» Dock är det föga troligt,
att de kunde hindra det främmande krigsfolket att
plundra hos bönderna.
Ifrån Halland begåfvo sig hertigarne till Sverige
igen, och hade de så gifvit den danske konungen godt
besked på hans förlikningsförslag.
Här hemma förlades de främmande ryttarne i
städerna. Men utländingarne ville ej gerna veta af,
att de befunno sig utom kriget. De togo med våld,
hvad de ansågo sig behöfva, och drogo omkring i bygden
på gästning hos bönderna, ehuru gästabudet var ganska
snarlikt en plundring.
Dock hade hertigarne sörjt för deras
underhåll. Köpstadsmännen skulle underhålla ryttarne
och bönderne deras hästar.
Bönderne började till slut blifva utledsna på »det
tyska packet», och det hände helt visst på flera
ställen, hvad som rimkrönikan berättar om bönderna i
Söderköpingstrakten, att »de blefvo stickne och vrede
och slogo en af Tyskarne.» När detta blef bekant i
Söderköping – berättar krönikan vidare – rusade hela
ryttarehopen till vapen och drog emot bönderna.
En strid skall då hafva stått mellan de tyska ryttarna
och bönderna, hvaruti de senare lågo under.
Julen år 1307, medan hertigarne drucko julölet nere
i Gräfvie, sutto deras broder konung Birger och hans
drottning på Nyköpings hus. Deras fängelse var icke
hårdt, ehuru de lefde under sträng bevakning.
Men när hertigarne återkommit till Sverige, började
de förändra tankar i afseende på sin fångne broder.
De började finna, att fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
