Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Birgers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvem skulle strida för honom? Hans svåger, den
ridderlige konung Erik Menved, kunde ej mera hjelpa,
och hans son – hvad kunde väl han göra utan folk och
penningar?
För den olycklige konungen återstod ej annat än att
lemna land och rike. Men sonen, den ridderlige junker
Magnus, stannade på Stegeborg att försvara faderns
rike. För ynglingen var ännu icke allt hopp ute, och
med honom stannade de modigaste af Birgers riddare.
Med sin drottning, sin familj och några få
följeslagare kom den flyktande Birger öfver till
Gotland.
Ett möte hölls i Skara, der Mats Kettilmundsson valdes
till drots och »förman». Då detta möte hölls, visste
man ännu icke, om hertigarne voro döde, men med dem i
fängelse och konungen landsflyktig var det nödvändigt
att utse någon, som skulle vaka öfver det hela.
Mats Kettilmundsson känna vi redan. Han var en tapper
och oförskräckt riddare, en handlingens man, alldeles
sådan som de närvarande svåra förhållandena fordrade.
Bekymren lemnade ej Birger på andra sidan sjön. De
båda slottens, förnämligast Stegeborgs, öde och
sonens lågo honom om hjertat. Han sökte derför, så
fort han kommit öfver till Visby, skaffa undsättning
så väl i matvaror som manskap. Skeppen afseglade och
kommo lyckligt in i Östgötaskären, men här möttes
de af fiendtliga skepp.
Hertigarnes män hade nämligen utrustat en flotta
att bevaka inloppet till Stegeborg. När nu konungens
skepp kommo seglande, omringades de af de hertigliga
och togos, med allt hvad uppå dem var, både manskap,
»häst och kläde».
Det dröjde ej länge, förr än underrättelsen om den
misslyckade utgången af detta undsättningsförsök
kom till Gotland och konungen. Birger blef deröfver
högligen bestört, och drottning Märta blef både röd
och hvit många gånger om.
Konungens drots var närvarande och bevittnade
konungens och drottningens sorg. Han sökte trösta
dem och ännu ingifva dem mod och förtröstan till
sin sak.
»Är det nu så», sade då konung Birger, »att drotsen
vill våga sitt lif för vår heder, så är det vår vilja,
att alla de män, hvilka behjerta vår skada, skola
draga med honom och få månde blifva qvar hos oss här
hemma.»
Nu utrustade man stora skepp, som kringplankades
och försågos på allt sätt, för att kunna bestå en
strid. Och när allt var i ordning, inskeppade sig
Brunke och konungens män. Färden gick lyckligt, men
när de kommo in i götaskären, möttes de af hertigliga
skepp, och genast rann der upp en häftig strid. Johan
Brunke och hans män kämpade tappert, så att man ganska
länge var i ovisshet, hvilken skulle gå derifrån som
segrare.
Då fattade hertigarnes män ett annat råd, som slog
väl ut. De hoptimrade en väldig flotte eller pråm,
som lastades med torrt timmer och andra eldfängda
ämnen, tände eld härpå och lät den så drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
