Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Birgers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med vinden ned mot Brunkes skepp. Brunke och hans
män, som svårligen i det trånga farvattnet kunde
undkomma, sökte länge hålla den brinnande flottan
ifrån sig. Men till slut fattade elden uti Brunkes
skepp. Männen sprungo då öfver bord, men blefvo
upptagne af hertigarnes folk eller drunknade.
På samma sätt gick det med de öfriga skeppen. Trenne
af dem nedbrunno i grund.
Bland dem, som af de hertigliga gjordes till fångar,
befunno sig, utom drotsen Johan Brunke, äfven Ulf
Svalebäck, Lyder Foss och Valram Skytte, alla bekanta
för oss från Nyköpings gästabud.
Fångarne fördes, så fort ske kunde, till Stockholm,
der de insattes i tornet på slottet. Här sutto de,
tills Mats Kettilmundsson återkom från tåget till
Skåne[1],
då de blefvo dömde till döden och utförde
till sandåsen norr om staden, der de blefvo halshuggne
och satte på stegel och hjul.
Sandåsen kallades sedermera Brunkeberg, och
Brunkebergstorg finnes ännu i dag, ehuru sjelfva
berget blifvit småningom bortgräfdt.
Som vi hafva nämnt, blef följden af hertigarnes död
ingen annan än den, att de belägrande med ännu mera
ansträngd kraft sökte göra sig till herrar öfver
Nyköping.
Samma dag, som hertigarnes lik jordfästades i
Stockholms bykyrka, förlorade Birger Nyköpings
hus[2].
Om det skedde genom underhandling eller genom
stormning, det vet man icke. Nog af, hertigarnes män
fingo det i sin hand, och med största raseri tågade
bönderne upp mot slottet samt nedref i grund den
förhatliga byggnaden.
En tornruin skall dock hafva funnits ännu på
1600-talet, och sägnen gick, att det just var det
torn, hvari hertigarne suttit fångne. Man visade till
och med en fördjupning i muren, som hertig Valdemar
skulle hafva gjort förmedelst en svinbet. Det synes
derutaf, som om tanken på flykt hade uppstått hos
hertigarne, ehuru de måste afstå derifrån efter halft
fullbordadt arbete.
Nu var Stegeborg ensamt qvar för konung Birger af hela
det egentliga Sverige. Men utsigterna for Stegeborg,
om de voro mörka, redan då konungen drog derifrån,
blefvo det ännu mer, sedan alla undsättningsförsök
från konungens sida visat sig fåfänga. Junker Magnus
och hans fåtaliga besättning försvarade dock med
största tapperhet slottet, och alla belägringshärens
ansträngningar uträttade intet. Junkern vann mycket
lof för den mandom han ådagalade. Dock tvangs junkern,
när lifsmedlen alldeles togo slut, att uppgifva
slottet.
Dervid betingades såsom vilkor fritt aftåg för
besättningen. Junkern sjelf gaf sig fången åt de
svenske herrarne, hvilka, enligt uppgifter i främmande
krönikor, skulle skriftligen hafva försäkrat honom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
