Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Slutet af Birgers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkerhet till lif och lem. Den svenska rimkrönikan,
som icke nämner något härom, slutar berättelsen om
Stegeborgs fall och besättningens aftagande, ehuru
konungasonen var lika oskyldig till hvad fadern gjort
som någon af det legda krigsfolket, med dessa ord:
Är det lekman eller prest,
så är en hvar sig sjelfvom bäst.
Men junker Magnus fördes till Stockholm och insattes
i tornet Kärnan som farige.
Nu var konung Birger Magnussons välde slut i Sverige.
Vid mikelsmessotiden, samma år som detta hände, drog
Mats Kettilmundsson med svenska hären söder ut. Han
ville ej afbida ett anfall af danske konungen, han
ville visa, att man nu i Sverige kunde mera än blott
försvara sig, att man äfven kunde anfalla.
Erkebiskop Esger från Lund och hertig Christofer,
hvilka allt härunder uppehållit sig i Sverige,
slöto sig till herr Mats, som från Småland ryckte in
i Skåne.
Vid Finjasjön i vestra Göinge härad låg
Mjölkelånga. Här var konung Erik Menved till mötes
med danska hären, det var kort före Allhelgonadag
den 26 Oktober, och här blef nu en väldig strid. Men
svenskarne segrade, och sjelfve konung Erik kunde
med knapp nöd komma undan från stridsfältet och
flykta öfver till Seland. Danskarne förlorade mycket
folk. Tre hundra danska och tyska riddare sägas hafva
blifvit tagne till fånga.
Sedan drog herr Mats öfver allt Skåne med svärd
och brand, plundrande och härjande. Helsingborg
belägrades, Falsterbo blef intaget och Lund, Skanör
och Malmö frilöste sig från sköfling genom erläggande
af brandskatt.
Men folket började att längta hem, och mycket
förestod för herr Mats att ordna här hemma, så att
de underhandlingar man började hade snart till följd
ett sammanträde i Roskild den 11 November.
Här slöts ett stillestånd på tre år, och man
öfverenskom, att följande midsommardag sammanträda
för att öfverlägga om och afgöra stridigheterna
mellan konung Birger och riket. Birger skulle dock
under tiden icke få beträda Sveriges jord, men
få vistas på Gotland, om Gotländingarne tilläto
det. Sonen, junker Magnus, skulle fortfarande
förblifva i fängelse, men intet ondt tillfogas honom
hvarken till lif eller lem. Erkebiskop Esger och
hertig Christofer skulle icke erhålla någon hjelp
från Sverige, och de Skåningar, som hållit med
Svenskarne under den sista fejden, skulle få tillgift.
Det blef allt mer ödsligt kring konung Birger,
der han satt med sin gemål i kungshuset i Visby. De
siste, på hvilka han kunde lita, sutto i fängelse
i Stockholm, och nu satt der i tornet hans egen son,
den förhoppningsfulle Magnus. Tänkte han sig tillbaka
till forna dagar, den olycklige konungen, och gick
han igenom med sig sjelf sin genomlefda konungstid,
huru allt började i gamman, men slutade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0582.html
