Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förmyndarestyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folklandens gamla lagar samt deras förenande till
en, den af konung Birger stadfästade Uplandslagen,
detsamma skulle förr eller senare äfven visa sig i
rikets öfriga landskap.
Öfver allt hade menniskorna och deras förhållanden,
så väl sins emellan som till konungen, skridit
framåt och utvecklat sig till något nytt och för
de gamla lagbuden främmande. Och sjelfva lagarne –
hvarje landskap hade som vi veta sin – voro äfven
på sitt gamla språk och med sitt i korta, fåordiga
satser sammanträngda innehåll svåra att förstå samt
tillika skingrade och funnos flockvis här och der i
landskapen.
Sådant var förhållandet i Södermanland. Och man gick
här till väga på samma sätt som trettio år förut i
Upland. Lagmannen i Södermanland, Lars Ulfsson
(Stengafvel), tillsammans med tolf män ur konungens
råd, hvilka alla voro jordegare och besutne män
i Södermanland, sammanträdde och togo arbetet om
hand. De sammanförde de spridda flockarna, utmönstrade
det som genom ålder alldeles kommit ur bruk, samt
ordnade det utarbetade och bringade sålunda lagen i
det skick som då rådande förhållanden fordrade.
Det finnes dock icke antecknadt, att några af
presterna eller bönderna varit med bland de utsedda
för omarbetningen af Södermanlandslagen. Men sedan
lagmannen och de öfrige herrarne blifvit ense
om sakerna, och lagens omarbetning sålunda var
fullbordad, upplästes den på flera ting och möten
och blef af alla vederbörande antagen. Blott för
hvad som rörde två saker kunde man ej komma öfverens
med presterna, nämligen i afseende på kirkiugjäf[1] och testamenten.
Med kirkiugjäf, som är sammansatt af orden kyrka
och gifva, menas naturligtvis gåfvor till kyrkan,
och sådane som presterne voro med sin från det öfriga
samhället afsöndrade ställning, samt med idel egna
fördelar att tillgodose, är det klart, att de skulle
motsätta sig hvarje inskränkning i rättigheten att
skänka till kyrkan vare sig med varm hand eller i
testamente.
Bland männen, som deltogo i omarbetandet af
Södermanlandslagen, igenkänna vi flera från gammalt
bekanta, såsom Vestgötalagmannen Knut Månsson, Ulf
Ambjörnsson, Erengisle Näskonungsson, Erik Thuresson,
Thord Bonde, Magnus Nilsson och Ingvald Estridsson
samt Staffan och Anund Rörekssöner.
År 1327 om Sanct Lars afton blef denna lag af
konungen stadfästad och bekräftad, och allvarligen
blef förbjudet att efter nämnda dag ingen annan lag
än denna i Södermanland skulle vara gällande[2].
Helsingelagens och må hända äfven flera landskapslagars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
