Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna inom Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tilldragelserna inom Norge.
Vi hafva i det föregående endast för hvad som varit
oundvikligt vidrört förhållandena inom Norge, och
vi hafva gjort det med afsigt, för att på ett ställe
få sammanföra, hvad som derom kan vara att säga. Här
synes nu vara rätta stället dertill, enär vi nalkas
tidpunkten för Danmarks pånyttfödelse genom den yngste
af den olycklige Christofers söner, en händelse som
blef af mycket inflytande på vårt land och dess konung
personligen.
Som vi hafva nämnt, började spår till missnöje
visa sig ungefär samtidigt inom både Sverige och
Norge. Kort efter mötet i Skara, der det svenska rådet
så beslutsamt satte skrankor för hertiginnan Ingeborgs
och hennes gunstling Knut Porses utsväfvande planer,
gaf sig missnöjet i Norge luft på ett talrikt möte
i Opslo, som hölls 1323.
Här uppsattes nu en skriftlig berättelse om de många
olagligheter, som blifvit begångna, och den tunga som
blifvit lagd på allmogen allt sedan konung Håkons död,
och hvarom härofvan blifvit taladt.
»De eder, som blifvit svurna» – heter det – »om
lagarnas upprätthållande och kung Håkons anordning,
hafva hittills varit mindre iakttagna än tillbörligt,
så att mången man dervid mistat sin rätt, men de,
som olagligen trängt sig in i riksstyrelsen, hafva
gjort sig så öfverdådigt höga och väldiga, att deras
öfvermod är vår konung blott till ringa fromma, men
riket och dess män till skada och allt för mycken
tunga, så att der näppeligen finnes exempel på, att
man till och med af konungabarn i Norge har tålt slik
åtfärd och slikt öfvermod, som man har funnit sig i
af dessa, medan brist och vånda öfvergått vår konung
och riket.»
Vi finna således bland de norske store alldeles samma
ovilja emot Knut Porse och hans anhang – och någon
annan kan väl svårligen här åsyftas – som vid samma
tid rådde inom Sverige.
»Och då nu» – hette det vidare – »sådana saker
och många andra, som det skulle blifva för långt
att uppräkna, hafva blifvit begångna mot kronan
och konungadömets heder emot deras vetskap och
råd, som konung Hakon satte till de högsta och de
förnämsta i riksstyrelsen, emot vår och de flesta
och förståndigaste mäns vilja och samtycke, så väl
som alla deras, hvilka vilja vara konungen i sanning
hulda och trogna, så ock för det att vi klarligen se,
att slika saker icke på något vis längre kunna tålas
utan skada för hela riket och själens förderfvande för
de flesta goda män – så hafva vi obrottsligen samtyckt
och stadfästat med ja och handslag på vår kristliga
tro, Gud till heder, vår konung och hans rike till
styrka och hela allmogen till fred och frälsning,
att vi alla skola styrka hvarandra inbördes med
all vår makt och förmåga till lif och gods, på det
att riket kan fredas, kronans gods bättre användas,
lagarna hållas och allmogen njuta lag och rätt, och vi
skola dertill troget bidraga med all vår omtanka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
