Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna inom Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möda, dag och natt, uppenbarligen och hemligen,
eftersom enhvar af oss bäst dertill kan verka efter
Guds och menniskors rätt, om icke de eller den, som
bryter häremot, vill svika sin tro mot Gud och sin
ordhållighet mot menniskor och bota dem eller deras
arfvingar, hvilka hålla fast vid denna anordning,
all den skada som de deraf kunna få, hvad antingen
det gäller lif eller gods.»
De församlade uppdrogo derpå åt erkebiskop Eilif i
Trondhjem att utvälja en föreståndare för riket,
och det blef herr Erling Vidkunsson. Denne
riksföreståndare, som bar titel af riksdrots,
hade full konungslig myndighet, men skulle dock
innan han fattade sina beslut höra riksrådet. Till
honom öfverlemnade hertiginnan, konungens moder, det
kungliga rikssigillet, öfver hvars missbrukande man
så högeligen klagat, och synes i allmänhet med blida
ögon, om också icke alldeles utan missnöje, hafva
sett den mäktige styresmannen öfver hennes faders och
sons rike, när han infann sig hos henne på Bohus, der
hon smälte sin harm öfver det svenska rådets beslut
på mötet i Skara år 1322 och medan hennes älskare,
den djerfve Knut Porse, samlade folk i Tyskland för
tåget till Skåne.
Denne Erling Vidkunsson var då i sina bästa år,
knappast trettio år gammal, och dertill Norges rikaste
och en af dess mest storättade män, såsom både på
fädernet och mödernet befryndad med konungahuset. Till
sitt sinnelag var herr Erling en lugn och förståndig
man och synes hafva hållit fäderneslandet kärare än
hofgunst och höga embeten.
Det kunde dock ej dröja länge, innan han skulle få
strider att bekämpa och svårigheter att öfvervinna i
ett rike, der så många mäktige män funnos vid sidan
af hvarandra. Der bildade sig ett motståndsparti,
i spetsen för hvilket stod en Finn Agmundsson,
medan drotset var de konungskes hufvudman. Men båda
dessa partier ingingo förlikning 1326 om julafton,
utan att man närmare känner något om förhållandena
mellan dem. Följande sommar slöts i början af Juni
i Konghäll fred med Danmark och dess ny valde konung
samt likaledes en fred mellan hertig Knut Porse
af Halland och Norges rikes män. Äfven de andlige
började resa hufvudet, men några häftigare strider
utbröto icke, förr än om hösten 1327, då konungen
med sitt hof tillbragte en längre tid i Bergen[1],
och drotset och hans häftigaste motståndare bland de
andliga, biskop Audfinn, hade tillfälle att dagligen
iakttaga hvarandras steg, och der dagliga ordvexlingar
mellan bådas män och tjenare ökade förbittringen. Det
faller af sig sjelft att den andlige kanslern, som
presterne efter mycket bråk lyckats få tillsatt och
hvilken skulle bevara det kungliga sigillet, var en
af herr Erlings motståndare. Men år 1330 dog biskop
Audfinn, och drotsets vän Hakon Erlingsson blef hans
efterträdare på Bergens biskopsstol.
Emellertid var det på det hela taget lugnt i Norge
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
