Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna inom Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än det norska bullret, och af två onda ting valde
konungen det minst onda.
Han sökte genom underhandlingar med de norska vinna
tid och liksom undanskjuta afgörandet af denna
angelägenhet, tills han vunnit lugn i Skåne.
Till den ändan sammanträffade han i Februari
månad 1339 med sina svenska rådsherrar i
Skara. Östergötlands, Vestergötlands, Vermlands
och Nerikes lagmän, nämligen riddarne Knut Jonsson,
Knut Magnusson, Gustaf Tunesson och Ulf Gudmarsson
voro der församlade, äfvensom Nils Ambjörnsson,
Knut Folkesson, Karl Näskonungsson, Ulf Ambjörnsson,
Gisle Elinesson och Karl Tukesson. Ivar Agmundsson
och Sigurd Hafthorsson jemte några andra förnäma
herrar från Norge hade vid samma tid samlat sig,
förmodligen i Konghäll, för att formligen underhandla
med konungen.
Å deras vägnar infann sig nu Sigurd Hafthorsson
i Skara. Den 13 Februari gick herr Sigurd upp
till konungen, der han satt i salen, omgifven af
sina svenska rådsherrar. Konungen var bekymrad
till sinnes. Hans ögon strålade icke nu af godhet
och välvilja såsom den dagen, då han slog Sigurds
broder, herr Jon, till riddare. Då var han omgifven
af sitt lysande hof, hans sköna drottning var vid
hans sida och hennes hoftärnor logo så skälmskt
under skarlakansskinn åt de omgifvande riddarne och
hirdsvennerna. Nu var hans omgifning en helt annan,
och de allvarsamma svenska rådsherrarnas ansigten –
Knut Jonsson, Knut Magnusson, Gustaf Tunesson och
Gisle Elinesson voro alla män från den föregående
tiden, från Birgers och hans bröders olyckliga
strider och sorgliga slut – voro helt och hållet
egnade att göra motsatsen af de båda frändernas
sammanträffande nu och förra gången ännu mycket mera
i ögonen fallande.
Under bemedling af de svenska herrarna uppsattes
nu en förlikningshandling mellan konungen och
Norrmännen, på följande vilkor: 1:o) konungen
lofvar för sig och sina män och Sigurd för sig,
herr Ivar och de öfriga förbundna, redligt och
uppriktigt, att ömsesidig fred skall vara mellan
dem och en fast säkerhet obrottsligen hållas intill
förstkommande Mariemessa[1].
2:o) den 16 Augusti skall
konungen komma till Bohus, herr Ivar och Sigurd till
Konghäll för att dagtinga och göra en ända på den
dem emellan uppkomna ovänskap och tvist, och skulle
konungen å sin sida och herr Sigurd å sin, hvar efter
förmåga söka verka, att de förnämsta af Norges män,
både andliga och verldsliga, skulle infinna sig vid
denna dagtingan. 3:o) Sigurd lofvar, att hvarken han
eller herr Ivar härefter skall uppbygga något slott,
någon borg, skans eller befästning inom riket eller
bemäktiga sig några kungliga intägter. 4:o) Sigurd
lofvar att inom fjorton dagar efter afslutandet af
denna dagtingan öfverlemna Akershus slott till en
infödd norsk man, som konungen och hans rådsherrar
eller flertalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
