Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige och Danmark - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan af Holstein med konung Magnus ingått rörande
pantförskrifningen af Skåne, Bleking, Lister och
Hven, med undantag blott af Bjäre och norra Asbo härad
i det förstnämnda landet. Särskildt förklarar Valdemar
i detta bref, att det icke må i något afseende anses
upphäfva de dokument och de rättigheter, konung Magnus
erhållit på nämnda landskap.
Hela brefvet andas i öfrigt fred och vänskap och
ett uppriktigt begär att obrottsligen bibehålla en
säker fred och stadig enighet och utplåna hvarje ämne
till oenighet. Och konung Magnus lugnades, sedan han
läst det.
I Juli eller Augusti lemnade konungen Skåne och begaf
sig uppåt Stockholm, men kom mot julen åter dit ner.
Då hade Valdemar från Jutland begifvit sig öfver till
öarna och mottog på Seland deras hyllning. Derifrån
kom han öfver till Skåne och de båda konungarne möttes
i Helsingborg.
Leende tryckte de här hvarandras händer, men man
kunde godt se på den danske konungen, att det
icke var den trofaste vännens leende, icke hans
handslag. Der låg något i hans blick, som tycktes
tillkännagifva, att han väntade hundradefaldt igen
hvad han enfaldt gaf bort, och af försäkringar om
vänskap och enighet och uppriktighet flödade hans
tunga. Hvad som numera stod ouppgjordt mellan de båda
konungarne var södra Halland och de båda här ofvan
nämnda häradena i Skåne, hvaröfver Valdemar såsom
Danmarks konung ännu egde länsherrerätt. Men under
för handen varande förhållanden, medan Valdemar ännu
på långt när icke var säker om besittningen af sin
krona, kunde underhandligarna rörande denna fråga
icke vara underkastade synnerliga svårigheter. Också
uppsattes en skrift, hvari Valdemar på det formligaste
bekräftade nyss anförda afsägelsehandling, äfvensom
han, mot en summa af 8000 mark brändt silfver, kölnisk
vigt, afstod åt Magnus sina rättigheter öfver södra
Halland jemte de båda skånska häradena, samt fritog
de egentliga innehafvande, Knut Porses söner och den
svenske konungens halfbroder, från deras trohetsed
till danska kronan, så att konung Magnus nu blef
deras länsherre. Detta skedde den 3 Januari 1341.
Men, då det blef fråga om att underskrifva och besegla
brefvet, sade Valdemar, »att tiden dertill nu var för
knapp, det skulle ske framdeles.» Konung Magnus lät
det blifva dervid, och så skildes de båda konungarne
åt under upprepade vänskapsförsäkringar. Valdemar drog
öfver till Seland, der han i Roskild den 6 Januari
utfärdade ett öppet bref om glömska och förlåtelse
för det framfarna samt alla gamla rättigheters
upprätthållande.
Magnus drog åter uppåt öfra Sverige.
Den inre styrelsen.
Efter att vi sålunda hafva följt de yttre händelserna,
sedan vi sett oron i viss mån stillas inom Norge och
sedan vårt grannrike i söder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
