Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de barn, de derefter kunde få, tro och lydnad,
hvarjemte i samma hyllningsbref infördes en berättelse
om de förhållanden, som föranledt Skånes invånare att
i Kalmar välja Magnus till konung, samt förbundo sig
att, om konungahuset utslocknade, icke antaga någon
annan konung, än den Sveriges och Skånes rådsherrar
gemensamt kunde komma att utvälja.
Konungen å sin sida förnyade skånska presterskapets,
ridderskapets, klostrens, borgerskapets och landets
öfriga invånares äldre privilegier och förlänade
äfven nya sådana, hvilket allt de svenska rådsherrarne
lofva att med konungen skydda.
Detta afhandlades den 28:de, och dagen derpå förband
sig konungen genom ett särskildt bref att med
handling, råd och dåd bistå erkebiskop Peter i Lund,
hans kyrka, kapitel och efterträdare, om de skulle
ådraga sig några oroligheter, tvister eller annan
motgång, till följd af deras dagen förut afgifna
trohetsförsäkran och bekräftade förbund med Sveriges
krona. Äfven detta löfte bekräftades af de närvarande
svenska rådsherrarna.
I Juli månad, medan konungen var i Skåne, ankom
hit hans svåger hertig Albrekt. Han hade varit
närvarande i Lybeck vid underhandlingarna der och
hade till och med, jemte de andre tyske furstarne,
bevittnat så väl förlikningsbrefvet mellan konung
Valdemar och de holsteinska grefvarna, som ett af de
ofvannämnda hanseatiska privilegii-brefven. Konung
Magnus insåg mer än väl nödvändigheten för sig och
fördelen af att under de närvarande förhållandena
ännu närmare med sig förbinda denna kloka furste och
försäkra sig om hans vänskap. Magnus lofvade derför
genom ett fördrag, som afslöts i Helsingborg den 3
Juli 1340, sin svåger till bevis på sin tacksamhet
för de tjenster, som hertigen åtagit sig, att han
(hertigen) årligen skulle få lyfta 200 mark silfver
eller motsvarande qvantitet spanmål, fläsk eller
smör, som han vid pingsttiden hvarje år egde att
uppbära i Stockholm, Söderköping, Helsingborg eller
Lödöse. På hertigens begäran fingo äfven Rostocks
borgare försäkran om två års tullfrihet i Norge.
Utan tvifvel vann Magnus genom dessa förhandligar i
Helsingborg ny styrka för besittningen af Skåne med
tillhörande provinser, åtminstone voro de egnade
att för den, som såg sakerna liksom utifrån,
breda öfver dem ett sken af inre enighet och
sammanhållning. Magnus var dessutom i Valdemars
ögon en mäktig konung, hvars grannskap var farligt,
så mycket mer som Magnus ganska oförbehållsamt gifvit
sina planer på vidare eröfringar inom Danmarks område
tillkänna[1],
planer hvilka troligtvis voro Valdemar
bekanta.
Valdemar utfärdade derför kort efter sin hyllning
ett bref, hvari han förklarar sig vilja hafva fred
med konung Magnus af Sverige och Norge och förbinder
sig att troget hålla den öfverenskommelse, grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
