Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergsmännens bästa samt tillse att ordning iakttogs. Fogden och
rådmännen skulle äfven straffa alla förbrytelser och oordningar, och med
noggrannhet bestämdes, huru böter för hvarje förbrytelse skulle efter
dess art och beskaffenhet utkräfvas och fördelas.
Synnerligen noga skulle tillsyn hållas deröfver, att jernet hade sin
behöriga vigt. 24 osmundsjern skulle väga ett lispund, och hvarje
sådant jern i handeln gälla en penning. Fann fogden att ogilt jern
smiddes någonstädes å berget, red han dit med två män och vägde
jernet. Vägde det då ej fullt, skulle smeden bota 40 mark; och den,
som funnit malm och utan fogdens och rådmännens vetskap eller
åtspörjande – »emedan vi hafva dem i händer satt att skåda och skilja
gilt från ogilt» – redde sig till att blåsa den, skulle bota 3 marker.
Att hålla grufvan och vägen, som ledde derifrån, fri från vatten jemt
till nedersta botten, det ålåg enhvar.
I Nerike förlänades åt berget af allmänningsskogen, som låg
deromkring, en mil i längd och en half mil på bredden. I Norberg skulle
enhvar, som redan upptagit eller derefter komme att upptaga nya
uppodlingar på bondeskogen kring berget, till jordegaren utgöra blott half
afrad och ej mej så full afrad som han förut hade erlagt.
Den mästerman, som i någon hytta egde mindre än en åttondel,
skulle inom en månad från den tid, han dertill vore lagligen manad,
öfverlåta sin lott åt andra, eller skulle densamma evärdeligen tillhöra
konungen; och den bergsman, som för medellöshets skuld ej längre
förmådde arbeta berget, skulle vara förbunden att återgifva jorden till
rätta jordeganden.
Hvarje ny hytta skulle till konungen erlägga 150 jern första året
och sedan 1,500 årligen, hvarje osmundssmed, förslagare och
blåsare skulle årligen erlägga 20 osmund, en legodräng 10 och hvarje
bryggerska, som ej idkade bergsbruk, 24 osmund. Bergsmännen
förunnades frihet från all gengärd »utom för konungen, då han kommer,
eller de som konungens dom hafva, då han vill vinterting hålla, efter
ty som hans bref säga».
Biltog man, som sökte sin tillflykt till bergslagen, skulle der vara
fri till lif och egendom, dock skulle han på det sätt som lag stadgade
försona målseganden, om han kom efter honom, men var han en
mördare, förrädare eller tjuf, fans icke någon tillflykt för honom ens vid
bergverken. Legodrängar och legoqvinnor skulle icke få »lösa gånga»
på berget, utan taga tjenst för helt eller halft år, men ej mindre. Den
som ej ville taga tjenst och lön, när honom bjöds, skulle fogden sätta
i »kistan». – »Löper lösker man eller qvinna» ur tjensten, skulle en
sådan gripas på berget, hvar han eller hon kunde finnas.
Ingen, med undantag af mästermannen, fick göra några uppköp i
förlag, för att sedan drifva minuthandel (»åter utmångla och dyrare
sälja»). Vissa ölförsäljare tillsattes[1], men intet öl fick utbjudas eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
