- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
661

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säljas under arbetsdagarna, utan endast om
helgedagarne från messans slut och till solens
nedgång, icke heller förr än torg eller ting var
hållet.

Kopparberget i Dalarne hade, som vi veta, gamla
privilegier, som dock förkommit genom de mäns
vårdslöshet, som skulle hafva dem i förvar. Konung
Magnus utfärdade nya sådana första Lördagen i fastan
år 1347, då han befann sig på sin gård vid Husby
kyrka.

Denna kungsgård är en mäkta gammal gård, om den
också icke, såsom några förmena, blifvit anlagd af
Bröt-Anund[1]. Den låg vid Dalelfvens strand och midt
emot på andra sidan elfven låg Husby kyrka. Att här är
bygdt sedan hedenhös, det veta vi: derom vittna ock
de många ättehögarne här på Husbygärde, hvilka dock
numera till större delen äro bortskurna af elfven.

Privilegii-brefvet har denna begynnelse:

»Vi Magnus med Guds nåde konung Sveriges, Norges och
Skånes, helsom eder mästermänner och allan allmoga
på Kopparberget med varom herra. För den skuld att
edra privilegier och forna bref, som I haden af
våra föräldrar, nu då vi voro när eder och efter
dem sporde, voro bortkomna för de mäns vangömmo,
som dem skulle hafva i gömmo ... etc.»

Dess innehåll gifver oss en föreställning om
så väl ordningen som ock lifvet i allmänhet vid
koppargrufvan.

Biltoge män, de måtte vara hvar som helst i riket,
skulle, om de togo sin tillflykt till Kopparberget,
vara der med frid, liksom i jernbergslagen, om de
förmådde arbeta för sitt bröd. Men den som mördat
sin herre, en förrädare eller uppenbar tjuf eller den
som våldfört en qvinna, »den sådant hafver gjort» –
heter det i brefvet – »skall när eder ej denna nåd
njuta». Den åter som blef biltog å Kopparberget, »han
skall icke hafva någon frid hvarken i Dalarna eller
på något berg (i någon bergslag), som är jernberg,
silfverberg, stålberg, ehvar de äro, ej heller bergen
emellan. Hvar som ock biltog varder å något annat
af dessa förenämnda berg, må ej heller frid när eder
hafva, och ej i Vesterås biskopsdöme.»

Den som rödjade i vildmark, öfver hvilken brand-
och bolyxa gått, och der uppförde hus, skulle, om han
också endast vore en lös man, icke gifva någon afrad
deraf åt eganden, utan besitta uppodlingen såsom egen
åbo och hans barn efter honom.

Fjorton rådmän voro, jemte konungens fogde,
föreståndare för berget. Två af dessa valdes till
bergmästare, för att afdöma de vid berget förefallande
tvister, och den ene af dem skulle vara domare det ena
året, den andra det följande. Hvar Söndag sammankommo
desse rådmän till öfverläggningar (att »vidertalas»),
och hvart månadsmot hölls om måndagen eller första
söknedag hufvudting.

Menige man fickickebära vapen, såsom stekaemaez (dolk eller


[1]
Amundshyttan säges hafva fått sitt namn af konung
Anund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free