Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig med konung Valdemar och Hansestäderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Valdemars marsk. Med städerna och Valdemar förenade
sig nu äfven grefve Johan. Grefve Henrik skyndade
då att förekomma riddar Fredrik och inföll på det
Lybska området, men måste snart vika, när riddar
Fredrik ryckte in i Holstein och derifrån drog öfver
till Seland. Då anropade grefve Henrik å nyo Magnus
om hjelp, ehuru han väl knappast behöfde det, då nu
hans sak var Magnus’ egen.
Konung Magnus gaf befallning att gripa Lybecks borgare
öfver allt, hvar de funnos, och belägga deras gods med
qvarstad. Lybeckarne gjorde naturligtvis detsamma med
konungens undersåtar, hvar de träffades. Men största
skadan ledo städerna, då de utestängdes från de rika
fiskerierna och marknaderna i Skåne. Svenskt krigsfolk
skickades äfven öfver till Seland, och Magnus drog
sjelf nedåt Varberg för att vara närmare tillhands. Då
fisketiden inträffade, kommo på Valdemars inbjudning
de hanseatiska köpmansskeppen till Köpenhamn, hvars
stentorn han nu var sysselsatt att belägra. Magnus
hade för 7000 mark silfver tillöst sig Köpenhamn af
en herr v. Plessen, som innehade staden i förläning
af grefve Johan, men Valdemar hade öfverlemnat
Köpenhamns stad och slott åt biskopen af Roskild såsom
pant, visande äfven derutinnan, huru föga han gjorde
afseende på andras rätt, när hans egna fördelar så
kräfde.
Här blef nu – den 26 Juni 1342 – en häftig strid
mellan de förenade Svenskarna och Holsteinarna å
ena sidan och de danska och tyska trupperna å den
andra, de sistnämnda anförda af riddar Fredrik och
understödda af köpmännen. Striden blef het, men lyckan
var den gången på Valdemars sida. Riddar Fredrik
vann en fullständig seger, 350 svenska krigare skola
hafva fallit, och segervinnarne skickade en mängd
fångar till Lybeck. Kriget fördes sedan mera lamt,
väl belägrade Valdemar åter Kalundborg, då Jernhenrik
anföll Lybeck och Magnus gjorde nya rustningar samt
påbjöd leding från Norge, men man kom på hösten
till ett stillestånd, som snart förbyttes till ett
fredsslut.
Till midsommartiden 1343 samlade sig sändebud från
städerna, erkebiskopen af Lund, hertig Albrekt
och sedermera äfven konung Valdemar med flera
danska prelater och herrar hos konung Magnus i
Helsingborg. Här fördes långa underhandlingar. Såsom
målande för tiden anföra vi de klagomål, konung Magnus
anförde mot städerna. »När deras män komma till Norge»
– sade han – »prygla de, såra och dräpa folk och fara
sedan sin väg igen utan att fråga efter att stå till
rätta eller lemna ersättning. Hvar de lägga i land,
taga de hus och byggnader, utan afseende på hvem de
tillhöra, till bränsle och fråga ingen om lof. Så
väl till Sverige söm Norge, hafva de förhindrat all
tillförsel, utom af förderfvadt öl, dåligt mjöl och
förfalskad humla, medan de deremot från Sverige,
Norge och Skåne föra både korn och annat, som är
dem till nytta. De förakta alla tyska män, som
bosatt sig i Norge, och i Sverige till och med dem,
som förut hörde till deras eget samfund, så att de
aldrig få tillträde till deras sällskap eller vänliga
sammankomster.» Och vidare klagas öfver att de mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
