Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detsamma vilja vi göra med edra, då det ej bör vara
oenighet mellan oss; de, som vi ej vilja utlemna,
äro sådana, som blifvit döpta till vår tro, men de
öfriga äro få och kunna gerna blifva hemsökta af Guds
vrede».
Under de följande 10 åren är der nu tyst på den ryska
gränsen. Men år 1348 började Magnus sjelf krig med
Ryssland. Vi veta föga om anledningen till detta krig,
något mera om sjelfva förberedelserna. Dock skola
Ryssarne hafva gjort anfall på det svenska området
redan 1346, hvarigenom Magnus insåg nödvändigheten
att gifva säkerhet ät sin landgräns, när nu den sista
fredstiden löpte till ända; också skola de kristne i
Ingermanland och Karelen hafva anropat om hjelp. Året
1347 finna vi konungen sysselsatt med tillrustningarna
till detta krig.
Från herremötet i Örebro, der den allmänna landslagen
blifvit framlagd till antagande och der presterne
framlade sin protest, begaf sig konungen öfver
Vermland till Lödöse, der han sammanträffade
med biskopen af Skara och flera herrar den 25
Maj. Omedelbart derefter företog han en af sina
otroligt snabba resor. Vi finna honom den 28 Maj i
Vexiö, hvarifrån han åter drog vesterut till Opslo
eller Tönsberg i Norge. Här utfärdades en skrifvelse
till det norra kustlandets innebyggare, att de skulle
hålla sina landtvärnsskepp fullt klara för att kunna
möta sådana anfall af Ryssarna som under det senaste
kriget. Vidare bjöd han en hvar, lekt som lärd,
att betala de skyldiga ledungsskatterna, och skulle
presterne uppläsa brefven härom vid kyrkodörrarna
eller der de ansågo det bäst. Men Norrmännen – heter
det i de isländska annalerna – hade föga lust att
följa honom till främmande riken och derför vände han
sig till påfven om bistånd och lofvade att kristna
folk i Ryssland, det vill säga ej blott omvända
Kareler och Ingrer från hedendomen utan äfven Ryssarna
från den grekiska till den romerskt-katolska läran,
om han fick makt dertill. Derefter samlade sig en
stor mängd norska herrar hos konungen i Lödöse, der
konungen och drottningen uppsatte sitt testamente den
15 Juli. Sedan begaf sig konungen skyndsamt österut,
var den 23 Juli i Örebro, den 26 i Hamnaskär, den 30
i Stockholm och i medlet af Augusti finna vi honom
i östra delen af Finland.
Härifrån – säges det – skickade han några klerker
och munkar till Nowgorod med begäran att Ryssarne
skulle skicka en prest för att samtala om läran med
en af hans prester, så att han kunde höra, hvilken
lära som var den bästa; skulle det då visa sig, att
Ryssarnes vore den bästa, ville han gå öfver till dem,
och i motsatt fall skulle de antaga hans, så framt de
ej ville att han skulle hemsöka dem med ofred. Sedan
man i Nowgorod hållit sammankomster och slagit råd
om konungens budskap, läto de svara Magnus, »att
de icke önskade tvista med honom i trossaker,
utan borde han, hvad den saken angick, vända sig
till patriarken i Konstantinopel». – Så berätta ryska
anteckningar, men det är tydligt, att icke allt deraf
är sant, blott det att Magnus uppfordrat Ryssarna
att förena sig med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
