Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herremöte i Lödöse 1346 - Krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändighet behöfde färdas genom landet. Vid
sådana tillfällen skulle biskopen med sina hofmän
och sex bönder från sitt biskopsdöme pröfva, huru
stor gärden borde blifva. Alla, som till följd af de
förra skattebördorna nödgats öfvergifva sina hemman,
skulle njuta sex års frihet från alla konungsliga
utlagor från den tid de återvände till sina hemman,
och skulle hvarken konungen eller hans efterträdare
inskränka denna frihet.
Omedelbart efter mötet begaf sig konungen till Norge,
och först derifrån utfärdade han sitt öppna bref om
dessa förordnanden. I inledningen till detta bref
säger konungen:
»Det är en konungs pligt att tänka på sina undersåtars
bästa möjliga framgång, så att de både må hafva fred
och njuta sitt obehindradt. Vi beklaga eder för de
lidanden och de bördor, I hafven undergått. Vi kunna
icke behålla dem i vårt minne utan hjertats bitterhet
och vi bedja för Guds och vår böns skull att det
måtte varda oss tillgifvet. Gud den allsmäktige vet,
att vi hvarken af äregirighet eller af fåfänga, utan
af oundvikliga behof och de svårigheter som tryckt
oss ända sedan den tid, vi blefvo tagna till konung,
hafva varit tvungna till slikt. Vi önska blott,
att I kunden känna och förstå alla de hårda plågor,
hvaraf vi varit hemsökta. Detta och annat gifva vi
Gud, som styrer allt, och hans heliga moder i våld,
ödmjukt anropande deras barmhertighet, att vi kunna
styra till deras ära och edert väl.»
Efter sin återkomst från Norge till Lödöse gjorde
konungen och drottningen der sitt testamente. Det
innehåller föga af vigt för historien, men det visar
jemte åtskilliga andra omständigheter, att konungen
detta året varit mer än vanligt nedtryckt och bekymrad
och tänkt på sin förestående död, äfven om han någon
gång på skämt sagt till den stränge och fromme herr
Birger Ulfsson: »hvad månde vår fränka, din moder,
hafva drömt om oss i natt?»
Men det var ej nog med den tunga som allmogen led
i och för sitt eget lands skuld, äfven påfven drog
oerhörda summor ur landet, synnerligast efter sitt
flyttande till den franska staden Avignon, då han
hufvudsakligen hade att bygga på de nordiska rikena,
der hans anseende ännu var oförminskadt, något som
icke var fallet med vesterländerna, Frankrike,
England och äfven Italien.
Krig med Ryssland.
Redan 1336 började fiendtligheter mellan Ryssarne och
svenska gränsbefolkningen i Finland, men vi veta föga
derom mera än att Ryssarne eller rättare Nowgoroderne
år 1339 skickade sändebud, som träffade konung Magnus
om hösten i Lödöse eller på Lindholmen, just som
han stod färdig att draga nedåt Skåne mot riddar
Johan Offesson. Freden slöts, heter det i de ryska
annalerna, i enlighet med gamla dokument. Rörande
Karelerna skola då de ryska sändebuden hafva sagt;
»När våra löpa till eder, så slå dem eller häng
dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
