Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus och Erik, 1355-1359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskap att möta honom i Arboga, stadfästade
gåfvobref, som blifvit utfärdade af hans fader,
och utgaf en förordning för borgarena i Stockholm,
som sedermera intogs i stadslagen.
Som vi här ofvan nämnt, känner man föga härom, men
på hösten utfärdade Magnus i November månad – vare
sig nu att han tvangs dertill eller kände medlidande
med sonens svåra ställning – ett bref, hvari han
säger, att han »med kännedom af sin son Etiks gäld,
bekymmer och qval och af faderlig kärlek till honom»
på vissa år afstår »Stockholms hus med allom Uplandom,
intet undantaget utom Nerike». Det är dock gifvet, att
dessa ord i konungens bref icke voro annat än en tom
form, ty Magnus sjelf egde icke mindre gäld än Erik.
Emellertid var Sveriges rike deladt i tvänne hälfter,
och öfver hvardera herskade en konung.
Oaktadt upproret på Jutland var ganska farligt för
Valdemar, hade denne dock hela tiden sina ögon öppna
för hvad som tilldrog sig hos grannen på andra sidan
sundet, i synnerhet som Magnus icke hade någon annan
än honom att vända sig till i striden mot sin son och
hans båda utländska och inländska bundsförvandter. De
stodo också i lifliga underhandlingar med hvarandra
allt sedan Varberg belägrades, då Erik uppsnappade
en af konung Valdemars utskickade, Bo Falk.
Konung Erik och hertig Albrekt slöto sig nu helt
naturligt till Valdemars fiender och sände honom den
9 Januari 1358 sin krigsförklaring, tillika med flera
andra furstar. Men i samma månad föll för lönmord
en af konung Valdemars mäktigaste och anseddaste
fiender, den ridderlige Nils Bugge, Jutarnes förnämste
anförare, och från den svenska sidan uträttades
intet, emedan konung Erik, som uppehöll sig uppe
i landet, led brist på allt, och konung Magnus
innehade Helsingborg. Huru dermed hänger tillsammans,
vet man icke, ty enligt freden i Jönköping skulle
det öfverlemnas till Erik. Om detta verkligen skett,
och om Magnus sedan med list eller våld tagit det
tillbaka, eller om han ännu icke öfverlemnat det,
derom veta vi intet. I Augusti kom hertig Albrekt med
en krigshär öfver till Skåne, aktande sig draga öfver
till Seland. Men han fann snart, att Valdemar så väl
beredt sig på anfallet att derpå ej var att tänka,
hvarför han slöt ett stillestånd.
Emellertid hade oenighet uppkommit mellan erkebiskop
Jakob i Lund och konung Erik, så att den förre och må
hända ännu flere lemnade konung Erik och öfvergingo
till hans fader. Denne befann sig i Oktober i
Varberg, dit också konung Håkan kom ifrån Norge,
och mot slutet af året finna vi dem i Skåne, sedan
det aftal blifvit gjordt, att båda konungarne och
drottning Blanka skulle jula hos konung Valdemar i
Köpenhamn. Med detta besök blef dock ingenting af,
emedan Magnus blef upptagen af saker rörande konung
Erik tills inpå nyåret 1359.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
