Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus och Erik, 1355-1359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik kom nemligen ned till Skåne och infann sig
hos sin fader i Lund. Här ingicks då ytterligare
en slags förlikning mellan fader och son. »Magnus
skulle upptaga och afdöma alla tvisteämnen, som
varit mellan sonen och dennes anhängare, biskop Nils
i Linköping, Erengisle Sunesson, jarl af Orknöarna,
och Nils Thuresson å ena sidan, samt å andra sidan
konung Magnus sjelf, hans drottning och konung Håkan,
hans kära broder konung Valdemar i Danmark och
erkebiskop Jakob i Lund.» Eriks uppförande var vid
detta tillfälle mera ödmjukt och vördnadsfullt än
förut. Magnus lofvade att efter bästa samvete och
goda mäns råd afkunna dom i saken andra söndagen
i fastan nästkommande år (den 17 Mars 1359). »Vill
då vår son Erik» – heter det vidare – »dervid blifva
och fullkomna allt det honom tillsäges, skola vi åter
till honom antvarda Helsingborgs hus, 8 dagar efter
sedan han fullgjort allt hvad vi honom tillsäga.»
Öfver julen dröjde sedan konung Erik i Skåne,
men strax på nyåret drog han uppåt norra Sverige,
var i Söderköping i slutet af Januari, och i den
följande månaden drog han omkring Mälaren från
Stockholm till Enköping och Vesterås, då med ens
underrättelser inlupo som återkallade honom till
Skåne. Konung Magnus med sin drottning och yngre son
hade gästat konung Valdemar i Köpenhamn, och nu stod
den danske konungen med en här i Skåne. Sådana voro
underrättelserna, som konung Erik fick.
Krönikorna äro så sparsamma på berättelser från
denna tid, dels äro de äfven så förvirrade, att man
har mycket svårt att finna det sanna och verkliga
förhållandet. Några[1] säga, att konung Erik, innan
han lemnade Skåne, fängslat erkebiskop Jakob i
Åhus natten mellan den 4 och 5 Februari, något som
förefaller osannolikt, enär detta hån af den senaste
förlikningen tillika uppgifves såsom anledningen,
hvarför Magnus kastat sig i armarna på Valdemar,
men den svenske konungens besök i Köpenhamn utom allt
tvifvel måste hafva inträffat före Valdemars infall i
Skåne, och detta skedde åter i Februari. Andra åter[2] säga, att erkebiskopens fängslande inträffat redan
1358, och att detta förmått prelaten att öfvergifva
Erik och sluta sig till Magnus. Med de källor, som
hittills varit tillgängliga för häfdaforskaren,
är det omöjligt att bringa någon visshet i dessa
förhållanden.
Hvad som är visst är, att kort derefter, sedan Erik
på nyåret lemnat Skåne, begaf sig Magnus med sin
gemål och konung Håkan öfver till Köpenhamn.
Här stod glädjen högt i tak, och Valdemar visste ej
huru han skulle göra vistandet hos honom så angenämt
som han ville för sina höga gäster. Men aldrig hade
han varit så vänlig, aldrig hade han talat så många
trösteord som den gången, och Magnus började till
slut tro honom och till bekräftelse på det goda
förhållandet mellan honom och Valdemar, hvilken
var för honom »som en kär broder», trolofvades här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
