Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemar vinner Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tågande dit ner med sin klubbehär 1359. De blickar han
då kastade på de stängda portarna till Helsingborg,
hvilket Magnus lofvat honom, men nu lät honom draga
förbi, tydde på hämd. Redan i Februari börjades
underhandlingar mellan Valdemar och Magnus, och den
listige Albrekt gick emellan bägge såsom fredsmäklare,
sedan han i April erhållit lejdebref af Magnus att
komina till Sverige.
Valdemar förlikte sig med de holsteinska grefvarna
och med de upproriska Jutländarne. I spetsen för
dessa senare stod efter riddar Nils Bugges mördande
den mäktige, men icke på långt när så ansedde
Stig Andersson. Pingstdagen 1360 på ett dannehof i
Kalundborg blef denna strid bilagd. Konungen utfärdade
en ny handfästning, och de missnöjde herrarne gåfvo
sig dermed tillfreds. Men här på detta möte talade
konungen öppet om »de landskap, som hädanefter med
Guds hjelp måtte kunna förvärfvas».
Skånes eröfring var dagens lösen i Danmark, och det
var något i och för sig, som borde göra konungens sak
till folkets eller – för att begagna ett främmande
ord – göra honom populär. För de stora kunde det på
det hela under dessa tider göra detsamma hvem som var
herre öfver de särskilda delarna af riket, blott deras
rättigheter icke träddes för nära. Det var så hos oss,
det var så också i Danmark. Den tidens mäktige hade
ej blick för det hela, en hvar af dem betraktade sig
sjelf i alla sina göranden och låtanden såsom ett
för sig, oberoende af allt annat. Hos oss var det,
som vi framdeles få se, folket, allmogen, som till
slut tvang tillsammans alla dessa enskilda viljor och
på det sättet gjorde ett helt igen af det som för en
tid varit söndradt.
Med kraft och fart drefvos krigsrustningarna af
Valdemar, och i Juni månad kom han med en stor
här öfver till Skåne, och med honom var hans son
Christofer, hertig Erik af Saxen och många andra
furstar. Hastigt utbredde han sig nu öfver det öppna
landet och underlade sig det samt besatte Malmö och
flera andra städer. Omkring den 10 Juli började han
belägra Helsingborg.
Magnus uppehöll sig vintern mellan 1359–1360 i
Mälartrakterna och var långt ifrån att vänta ett
anfall af Valdemar, som han nu ansåg fullt sysselsatt
med upproret i Jutland. Desto mer öfverraskades
han af de underrättelser, som inlupo från Skåne,
och han dröjde icke att samla folk och skynda dit
ned. Konung Håkan från Norge följde med honom,
och redan den 28 Juni voro båda konungarne i Lund,
der de ingingo förbund med grefve Adolf af Holstein.
Men den styrka Magnus förde med sig var otillräcklig
att kunna utföra något med kraft mot Valdemar, helst
som befolkningen synes hafva varit gynsamt stämd for
den senare. Vi känna dertill den brydsamma belägenhet,
hvari Magnus befann sig så väl med afseende på
penningar som i afseende på de mäktiga herrarna. Hvad
som synnerligen fäster vår uppmärksamhet är, att desse
herrar lemnade Magnus så helt och hållet i sticket,
och de få som voro omkring konungen, bland hvilka
vofo Erengisle jarl och Carl Ulfsson af Tofta m. fl.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
