Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus och Håkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Jernhenriks) af Holstein syster, Elisabet. Efter
det uppenbara svek, som Valdemar visat mot Magnus,
vill det synas, som om Håkan icke haft något emot
att bryta alla förbindelser med honom. Men i Norge
var ingalunda någon fiendtlig sinnesstämning mot
Valdemar, tvärtom voro Tyskarne mera hatade, och ingen
skulle der gerna hafva sett konungen utbyta danska
konungadottern för en tysk grefvedotter. Hvad Håkan
sjelf hade för tankar härutinnan, veta vi icke, men så
fort han kände sig ega fullkomlig frihet att handla,
blef hans handlingssätt motsatsen af hvad herrarne
önskat.
Emellertid afgick från Sverige under sommaren
1361 en beskickning, hvaribland befunno sig flere
de mäktigaste och inflytelserikaste af de herrar,
som förut deltagit i Eriks uppror, till grefvarne i
Holstein, för att anhålla om deras systers hand för
konung Håkans räkning. Deras anhållan beviljades
och de slöto i konung Håkans namn ett förbund med
grefve Henrik, enligt hvilket Håkan skulle taga hans
syster till äkta, och skulle det ske, att han icke
tog Elisabet till äkta, skulle alla konungarnes
undersåtar i Sverige och Norge förhjelpa grefve
Henrik till skadeersättning och »vända sig till
honom med slott och land, till dess all hans skada
och kostnad blefve betäckt». I brefvet härom, som
ännu finnes i original i det danska geheime-arkivet
och hvarvid konungens norska rikssigill hänger,
jemte 7 andra sigill, säger Håkan, att han lofvade
ofvanstående med sin faders samtycke och med råd af
erkebiskop Peter i Upsala och två lydbiskopar. Ett
löfte i sanning så föga troligt, att man måste anse
herrarne ej blott hafva öfverskridit sin fullmakt,
utan rent af handlat förrädiskt. Det ser till och
med ut, som de begagnat sig af ett af de pergament
med konungarnes underskrifter, som vi veta att de
hade med sig för underhandlingen med städerna.
Följande året 1362, när de samme herrarne åter voro
derute och konungarne förgäfves väntade på deras
hemkomst för att med deras understöd rycka ned
mot Helsingborg, fullbordades trolofhingen genom en
ordentlig vigselakt. Denna skedde nu per procurationem
som det heter, eller så att brudgummens person
förestäldes af riddaren Herman v. Vitzen. Bruden stod
under den högtidliga akten mellan grefve Henrik och
grefve Adolf.
Vid samma tid utbröt kriget mellan städerna och
Valdemar, och grefvarne vågade icke sända sin syster
öfver sjön. Först sedan stilleståndet var slutadt
och hafvet blifvit fritt från danska krigsskepp,
i December månad, läto de henne stiga ombord för
att öfverfara till Sverige. Den 17 December seglade
fartyget ut ur Traven. Riddar Herman v. Vitzen med
flera voro i den kungliga brudens följe. Nu inträffade
dock en händelse som ingen kunnat förutse. Ogynsamma
vindar drefvo nämligen fartyget ur kosan. Det kom
i land antingen vid Bornholm eller kusten af Skåne,
och stranden tillhörde erkebiskopen af Lund.
Den dåvarande erkebiskopen Nicolaus var en stor
vän af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
