Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De missnöjde herrarne välja Albrekt af Meklenburg till konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han skulle öfvervara kejsar Carl IV: s bröllop,
följde sedan denne till Prag[1], reste derifrån
i Januari 1364 öfver Köln och Flandern ner till
Avignon i södra Frankrike, der han inträffade i
Februari. Först på högsommaren 1364 återkom han hem.
Det ser ut, som om man just afvaktat Valdemars
bortresa. Ty han hade knappt lemnat Pomern, förr än
hertig Albrekt med sin son och en betydlig krigsstyrka
lade ut från Warnemünde.
Flottan med den blifvande konungen lade först i land
vid Kalmar[2],
hvilket sedan år 1361 innehades såsom
förpantning af grefve Henrik af Holstein. Den
29 November anlände flottan till Stockholm, som
genast öppnade sina portar. Redan dagen derpå blef
den unge hertig Albrekt hyllad af borgerskapet, som
till största delen bestod af Tyskar. De förklarade
honom för sin »rätta och kära herre, med hvilken de
önskade att i trohet, sanning och lydnad både lefva
och dö, och icke af någon anledning skiljas från
honom». På Stockholms slott var då Nils Kettilsson
(Vasa) borgfogde, och han, som utan tvifvel hörde
till det mot konungen fiendtliga partiet, öppnade
beredvilligt slottsportarna för Albrekt.
Ett riksmöte utlystes derpå till Upsala i Februari
månad 1364. Tiundalagmannen, och det var nu Carl
Ulfsson af Tofta, förde här ordet. Rådet och en
mängd herrar infunno sig, men Magnus och Håkan, som
voro instämda, uteblefvo naturligtvis: Men en talrik
allmoge var närvarande, må hända dock lika mycket
för distingsmarknadens skull, hvilken då pågick,
som för konungavalet.
De gamla och af oss väl kända klagomålen anfördes
mot Magnus och Håkan, och på grund deraf dömdes de
förlustiga kronan, hvarpå den unge hertig Albrekt
valdes till konung och hyllades vid Mora Stenar. Detta
skedde den 15 Februari 1364.
Vi behöfva ej spilla många ord på att visa det
olagliga i detta val, som var upprorets slutpunkt och
skulle tjena till att liksom göra det lagligt. Icke
blott den omständigheten, att Albrekt var en utländing
och således enligt Sveriges lag ovalbar, sjelfva
valförsamlingen var olaglig såsom utgörande blott
en del af dem som deruti skulle deltaga, och hvad
klagomålen beträffar, veta vi väl af hvilken halt de
voro.
Så särdeles stort var i följd häraf icke den nyvalde
partikonungens rike. Mälarlandskapen och Östergötland,
och knappast dessa fullständigt – se der hans hela
konungarike! Grannstaterna dröjde äfven att efkänna
honom som konung i Sverige. Hansestäderna lemnade
väl understöd i hemlighet, men togo ingen uppenbar
del i striden, och vid stilleståndet, som afslöts
om sommaren 1364 mellan städerna och Danmark, innan
Valdemar ännu var återkommen, nämnes Magnus och Håkan
såsom konungar i Sverige och Norge, medan Albrekt
endast kallas »hertigens af Meklenburg son».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
