Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt af Meklenburg och Magnus Eriksson, 1364-1371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland tyskarna befann sig en bepröfvad och tapper
riddare, herr Rafn Barnekow. Han synes hafva
varit den, på hvilken den gamle hertig Albrekt
litade mest, när han lemnade sin son på egen hand i
Sverige. Sannojikt var icke Carl Ulfsspns här till
antalet så stor som konungarnes, men »de tyska
ryttarne och riddarne voro mer krigsvanda. Carl
Ulfsson och Rafn Barnekow hunno ända fram till
Enköping och gränsen af Vestmanland, till Sagån,
der landsvägen ännu i närheten af Östensbro[1] leder
öfver strömmen, utan att hafva mött någon fiende.
Något norr om Östensbro ligger nu Nyqvarn. Så väl
i Björksta socken som i de öfriga socknarna omkring
Sagån finnas många minnesmärken från fordomtima och
ännu lefvande sägner. Sjelfva socknarnes namn hafva
gammal klang, såsom Thortuna, Sparrsätra, Kungsåra,
Ängsö, Svingarn. I Björksta socken ligger den gamla
gården Målhammar, som en gång tillhörde riksmarsken
Thorkel Knutsson; der finnas äfven lemningar efter
ett slott Näsborg, och i den norr om Thortuna belägna
Sävalla socken finnas likaledes lemningar efter
ett fäste Gullbo, som enligt sägnen blifvit besatt
af Albrekts folk just i denna fejd mot Magnus och
Håkan. Österut från Björksta kommer man till Tillinge
socken. Här är numera ett skoglöst land, som har
sitt enda vatten i en liten till Enköpingsån flytande
ström eller bäck. Skoglöst såsom nu var det ännu för
100 år sedan[2].
I äldre tider fans här må hända skog,
åtminstone talas om en sådan i närheten af Tillinge
kyrka. Det var Gata-skogen och efter densamma har
slaget, som slutligen afgjorde Magnus Erikssons öde,
fått sitt namn[3].
Konungarnes folk anade icke, att faran var så nära,
och när bud kom, att fienden stod vid Östensbro,
låg hären spridd öfver hela trakten och kunde derför
icke så hastigt, som ögonblicket kräfde, samla sig
och rycka ut. Konungarne måste derföre draga till
striden med de få, som de kunde få tillsammans.
När de kommit öfver Östensbro, stötte de på Carl
Ulfsson och Rafn Barnekow. Det var den 3 Mars 1365.
Striden började och det gick skarpt tillväga å
ömse sidor. Gamle konungen och hans son stridde i
spetsen för sitt folk, men antalet och erfarenheten
voro större på Carl Ulfssons och Rafn Barnekows
sida. Hästen blef nedstucken under Rafn Barnekow
och äfven en yngre riddare af samma namn förlorade
sin häst liksom riddarens bågskytt och två af
hans tjenare. Men riddar Jon Christisaeson föll
i striden och likaså Nils Månsson (Röde af Tofta
på Svartsjölandet), och konung Håkan blödde redan
ur flera sår. Slutligen blef konung Magnus fången,
och konung Håkan lyckades med knapp nöd rädda sig
öfver Östensbro, som han enligt yngre källor skall
hafva låtit uppkasta för att hindra förföljandet.
Söder om landsvägen ligger gården Taxhufvud och
här skall en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
