Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herrarne erbjödos full lejd till nästa
Kyndelsmessa och de, som voro från Österlanden,
tills de utan hinder af is eller oväder kunde
återvända hem. Men konungen skulle snart finna, att
testamentsverkställarne voro mindre villige att foga
sig efter hans vilja än han väntat.
Konungen fordrade bland annat att sjelf blifva
förmyndare för drotsens enka och barn. Herrarne
svarade efter någon tid, att de ville underkasta
frågan en församling af opartiska män bland riksråden,
hvarpå ett nytt lejdebref utfärdades för dem den
21 Juni 1387 för ett möte vid Kungshamn utanför
Stockholm. Men med detsamma kastade konungen om
och började föra ett helt annat språk så väl emot
verkställarne af Bo Jonssons testamente som emot
adeln i allmänhet.
Han gaf samma dag eller den 21 Juni fullmakt åt en
Jäppe Abrahamsson (Djekn), som varit drotsens fogde
i Åbo län, att förvalta samma län för enkans och
barnens räkning, dock så att Jäppe skulle underkasta
sig det utslag, som komme att fällas vid de nämnda
rådsherrarnas sammanträde. Men två dagar derefter
fick Jäppe en ny fullmakt att behålla förvaltningen
af länet tills Bo Jonssons barn blefvo myndiga, och
Margareta Duma jemte fyra hennes bröder beseglade
tillsammans med konungen denna handling. Detta
innebar nu helt enkelt en öppen brytning med
testamentsverkställarne. Vi känna ej anledningen
till denna plötsliga förändring. Må hända hade
underrättelser influtit, som gjorde en sådan brytning
nödvändig.
Men ej nog härmed. Äfven den öfriga adeln uppretade
han emot sig derigenom att han ifrågasatte en
reduktion af kronogods. Under tidens lopp hade en
mängd gods kommit ifrån kronan, på det sätt att de
store slagit dem under sig. Att återförena sådana
gods med kronan har blifvit kalladt med ett främmande
ord att reducera dem och en sådan återindragning
reduktion.
Man känner ej med visshet Albrekts
reduktionsplan. Ibland Visbyminoriternes annaler
finnes en kronologi, som omtalar den på följande
sätt: »Efter hans (Bo Jonssons) död började missämja
uppstå mellan konung Albrekt och Sveriges riddare och
store, derföre att konungen återfordrade af dem en
viss del af de kronogods, som de sjelfve och deras
förfäder under den förflutna tidens krig hade slagit
under sig, något som rikets ädlingar fördrogo med
ovilja och började sammansvärja sig mot konungen,
åberopande sig derpå att konungen ville beröfva dem
deras fädernegods för att slösa på sina Tyskar».
Äfven rimkrönikan, ehuru på sitt vanliga förvirrade
sätt, omtalar reduktionen. Konungen sammankallade –
säger hon – biskopar, riddare och svenner alla och lät
dem förstå, att han ej kunde uppehålla sin stat, »utan
att de hjelpte honom med hvar tredje gård de sjelfve
egde», de svarade alla »att det föll dem tungt på och
bådo honom för Guds nåd att han ville följa deras
råd och befria landet från tyskarna, dertill ville
de vara honom behjelpliga hvar efter sin förmåga.»
Men konungen svarade: »nej, det kan ej ske!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
