Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Den inre styrelsen
- Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksens råd talade kraftigt deremot, men konungen
gjorde spe deraf
och tog bort deras gods alltsammans,
och gaf de tyske, hvem han ville.
Då är troligt att Albrekts reduktion afsåg den
mängd skattejord, som under de föregående tiderna
blifvit frälse, och derigenom förminskat kronans
inkomster. Dessa skattegårdars återbringande från
frälse natur till sin förra var något som ej så långt
efteråt genomdrefs, ehuru af en helt annan hand än
Albrekts.
Genom dessa okloka åtgärder af Albrekt var emellertid
lösen gifven till ett inbördes krig i Sverige. Oron,
osäkerheten och förvirringen var allmän öfver hela
landet. Man vågade knappt lemna hus och hem. Biskop
Nils i Linköping skrifver i ett bref till påfven,
att den som vågade företaga en resa var osäker, om
han kunde komma hem igen, emedan han lopp fara att
antingen blifva tillfångatagen eller att förlora det
han förde med sig. »Der var stor jämmer i Sverige då»
– säger rimkrönikan – »ehvart man ville rida eller
gå, så voro fiender å båda händer, den ena brodern
slog den andra i hjel och sonen stred mot sin fader,
och ingen frågade i Sverige efter lag och rätt».
Några foro ur landet, såsom Magnus Store, med flera
ädlingar, hvilka drogo till Preussen; andra befästade
sina gårdar för att möta våld mot våld. Ibland dessa
voro Bo Jonssons testamentsverkställare.
Man såg sig om efter hjelp emot samme konung, som
man sjelf fört in i landet.
*
Albrekt och Margareta, 1387–1397.
Vi nalkas slutet af Albrekts regemente i Sverige. Men
vi måste, innan vi gå vidare i skildringen af
de händelser som nu följde, kasta en blick på
naboländerna. Vigtiga händelser hade der under de
sista åren timat.
När Valdemar Atterdag i Danmark dog 1375, funnos
tvänne arfberättigade till Danmarks tron, nämligen
Valdemars tvänne dotterssöner, Albrekt och Olof, den
förre son af hans äldre dotter Ingeborg och hertig
Henrik i Meklenburg, den senare Håkan Magnussons i
Norge och Margaretas son.
Albrekt hade en mäktig hjelpare i sin farfar,
den gamle hertig Albrekt, bland hvars lifligaste
önskningar under de sista tiderna varit att vinna
äfven den danska konungakronan för sitt furstehus,
som derigenom skulle blifva det yppersta i Norden. Han
hade inflytelserika anhängare bland den danska adeln,
vann dertill genom löftet om Sleswig de holsteinska
grefvarne på sin sida, äfvensom den tyske kejsaren
Carl IV, som just vid samma tid ankommit till
Lybeck. På en herredag i Odensee, som Henning Podebusk
sammankallade, visade sig en stor oenighet i afseende
på konungavalet, i det somlige ville hafva Albrekt,
andre Olof, andre åter en infödd adelsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0781.html
