Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande året 1386 var ett nytt möte i Lybeck vid
midsommarstiden. Äfven då infann sig Albrekt jemte
en mängd tyska furstar, men äfven drottning Margareta
var närvarande, och det var då tydligt att intet var
för Albrekt att vinna. Det var efter detta möte, som
Albrekt anstälde det lysande tornerspelet i Wismar,
hvarigenom han sökte vinna de nordtyska furstarna
för den förestående striden.
När Albrekt från denna resa återkom till Sverige,
mötte honom underrättelsen om Bo Jonssons död.
Just då striden upplågade mellan Albrekt och de
store, ankom 1387 underrättelsen, att konung Olof var
död. Det skall hafva varit en yngling med förträffliga
egenskaper, som redan högt älskades både af Danskar
och Norrmän. Han dog blott 17 år gammal på Falsterbo
slott i Skåne och blef begrafven i Sorö på Seland.
Då blef nytt konungaval i Danmark och
Norge. Skåningarne först och sedan de andra
menigheterna i Danmark valde då »den högborna
furstinnan, fru Margareta, till hela Danmarks fru,
husbonde och fullmäktiga förmynderska, att lyda
och tjena henne allt till den dag hon och de kommo
öfverens om att välja en konung». Den 7 Febr. 1387
blef hon likaledes i Opslo hyllad som Norges
drottning, och Erik, en son af hertig Wratislaw i
Hinter-Pomern och Maria (Margaretas systerdotter),
blef vald till hennes efterträdare i båda rikena.
Drottning Margareta var då 34 år gammal. Hon var en
qvinna med stora själsegenskaper, klok, beräknande
och försigtig, dertill kraftfull och ihärdig samt af
ett intagande väsende, ehuru derjemte hennes yttre
utvisade ett majestät, som både kräfde och erhöll
erkännande och vördnad.
Till denna qvinna vände sig nu de svenske herrarne. Vi
få dock icke tro, att de med ens satte sig i beröring
med henne, eller att hon varit overksam under den
närmast föregående tiden. Tvärt om, hennes skarpa
blick följde med uppmärksamhet förhållandena i
Sverige, den tyske konungens lättsinniga kränkningar
af svensk lag och svensk sed, och det starka
missnöje som deraf blef en följd hos både rådet,
presterna och allmogen. Det är ganska sannolikt,
att hon stått i hemligt förstånd med den mäktige Bo
Jonsson, och sjelfva den omständigheten, att Örestens
och Oppenstens fästen i sydvestra Vestergötland i Bo
Jonssons testamente förekomma som hans tillhörighet,
talar för något sådant. Bo Jonsson upprättade sitt
testamente den 17 April 1384, men ännu 1382 synas de
hafva tillhört Margareta, och hennes fogde på slotten,
Johan List, var fortfarande slottsfogde, äfven sedan
Bo Jonsson fått dessa slott. När man nu vid sidan af
den split, som rådde mellan konungen och rådet just
året 1383, tänker på Margaretas aldrig hvilande begär
att återförskaffa sin son hans fäders krona, ligger
tanken nära till hands, att Margareta sökte vinna
den mäktiga drotsen för sig och för sin son genom
att till honom öfverlemna de båda slotten. Dertill
kommer ytterligare att möten höllos tid efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
