Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
November för att betrygga sitt tyska arfland, och
öfvertalade flera tyska furstar att följa sig till
Sverige. Midt i vintern kom han hit tillbaka och
landsteg med sin tyska här i Kalmar. Nu sände han
ett fejdebref till drottningen, förklarande »att
han kom för att bringa sina upproriska undersåtar
till lydnad och afrådde drottningen från att befatta
sig med dem», beledsagande brefvet, som det säges,
med en mängd grofheter.
Margareta hade emellertid icke varit sysslolös. Med
en betydlig styrka började hon fiendtligheterna
redan innan konung Albrekt var återkommen. Hon
befann sig i Varberg, medan hennes här ryckte in
i Vestergötland. Här började hon belägra Axevalla,
ett vigtigt slott, emedan det beherskade vägen från
Vestergötland upp till det öfre Sverige. Besättningen,
som troligen bestod af Tyskar, ville icke uppgifva
slottet och emedan man icke vågade en storm, började
man blokera det i hopp att genom hunger tvinga det
till öfvergång. Till den ändan uppfördes en skans
framför slottet, och fick herr Nils Svarteskåning
befallningen deröfver.
Då landsteg Albrekt i Kalmar och begaf sig
ögonblickligen norrut för att komma det hårdt
ansatta Axevalla till hjelp. Under vägen tog han
Rumlaborg och Jönköping. Han hade redan hunnit
granskapet af Axevalla, då han fick underrättelse
om att drottningens folk kom tågande söderifrån,
från Jönköpingstrakten.
Drottningen hade nämligen skickat en här af 1,500
ryttare, oberäknadt fotfolket, under anförande af
Henrik Parow, för att möta konungen. Dessa trupper
bestodo af både Norrmän och Danskar och kommo troligen
från Varberg öfver Oppensten; de danska anfördes af
Ivar Lycke, Ficke Norby och Lyder Kabolt.
Men när Henrik Parow kom fram emot Jönköping, fick
han höra, att konung Albrekt redan var kommen till
Axevalla och vände derför genast om. De svenske
herrarne med sitt folk under anförande af Erik
Ketilsson tillstötte här, kommande troligen från
Nyköpingstrakten, och de förenade härarne fortsatte
sedan gemensamt tåget norrut. Ungefär halfvägs mellan
Jönköping och Axevalla stötte de på konung Albrekts
folk.
Så fort Albrekt fick underrättelse om tåget mot
Jönköping, hade också han genast vändt om från
Axevalla, och hade hunnit ungefär halfvägs, då han
mötte drottningens här. Det var den 24 Februari 1389
på slätterna öster om Falköping åt Åsled till.
Landet omkring Falköping utgör en slätt, som utbreder
sig till 1–1 1/2 mil deromkring. Det är den gamla
Falbygden, fordom beväxt med stora skogar, kallade
nord-, öster- och söder-Falan. Sydost om Falköping,
om man följer landsvägen, kommer man till Ålleberg,
som här begränsar slätten. Vid »Ållebergs ända» är en
rad af kullar, som synas genom någon naturrevolution
hafva blifvit från berget losslitna, och mellan dem
och berget går en djup dal. Om hösten 1827 uppgräfdes
här på sluttningen af berget sönderbrutna stycken
af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
