Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1847, 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen*i841 > 1848.
23
böra vidtaga annan åtgärd än att rikets ständer till
kännedom meddela hvad derutinnan blifvit efter sist
hållna riksdag åtgjorclt», vid hvilket förhållande
komiténs betänkande, med åtföljande statistiska
tabeller, af samtliga riksstånden den 18 December
1847 lades till handlingarna, utan att ens föranleda
någon diskussion.
Åtskilliga personer, så inom som utom riksdagen, med
lifligare intresse för denna vigtiga samhällsfråga,
tyckte emellertid, att man icke borde lemna den
så helt och hållet åt sitt öde, och så bildade sig
ett refor m säl l skåp af både representerade och
icke representerade, hvilka i allt lugn rådplågade
om lämpligaste sättet för frågans lösning, med
ringa förhoppning att under den pågående riksdagen
komma denna lösning närmare - då i början af Mars
1848 underrättelse kom till Stockholm om vigtiga
tilldragelser i Frankrike, hvilka hade ett icke ringa
inflytande äfven på härvarande förhållanden.
Befolkningen i Paris hade rest sig mot Ludvig Philips
styrelse och segrat i striden mot trupperna. Konungen
hade afsagt sig regeringen till förmån för sin
nioårige sonson grefven af Paris; men försöket att
få den unge prinsen af deputerade kammaren erkänd
såsom fransmännens konung hade misslyckats och en
republikansk styrelseform hade blifvit proklamerad
den 24 Februari 1848.
Nyheten härom framkallade folkrörelser flerstädes
i Europa, och de uteblefvo icke heller hos
oss. Reformsällskapet hade den 18 Mars anordnat en
reformbankett, hvarvid flera politiska tal, ehuru i:
moderat anda, höllos och skålar för reformens framgång
druckos. Samma afton, dock utan annat samband med
denna bankett, än att den tydligen varit en anledning
för hvarjehanda löst folk att samlas å Brunkebergs
torg, i ett hus hvarvid banketten hölls, föreföllo
först derstädes och sedermera pä flera ställen
inom hufvudstaden gatu-uppträden, med hurrande,
skränande och alla slags oljud för öfrigt.’ Från
Brunkebergs torg tågade den skränande skaran till
Storkyrkobrinken, der presidenten von Hartmansdorff,
som alltid varit i de liberala tidningarne fram-stäld
såsom en af reformens verksammaste motståndare, hade
sin bostad. Fönsterna i denna inslogos, och med en
från en byggnadsställning hemtad bjelke sökte man
spränga den tillreglade husporten. Detta var ock
nära att lyckas, då ändtligen öfverstathållåren
friherre Jakob Wilhelm Sprengtporten, med 50
man hästgarde, ankom från högvakten och trängde
folkmassan ned åt Riddarhustorget. Det skedde dock ej
utan motstånd. Flera både af manskapet och hästarne
sårades af kastade stenar, och en infanteriafdelning
måste ytterligare kommenderas för att besätta
Storkyrkobrinken och Riddarhustorget. Nya folkskaror
tillströmmade emellertid och stenkastningen blef allt
häftigare, till dess slutligen manskapet, som dittills
ej lossat ett skott, gaf eld, då några bland hopen
sårades; men i detsamma kom konungen frän "teatern,
der han tillbragt aftonen, åtföljd af sina söner till
Storkyrkobrinken, förehöll folket dess förehafvande
och uppmanade de närvarande att gå hem, så skulle
intet ondt hända dem. De svarade med ett »lefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
