Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Margareta och Erik af Pomern. Sverige får en ny konung - Drottning Margaretas reduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några års förlopp, då det ej underhölls, och
G. Benzelstjerna klagar 1732 i bref till sin bror,
erkebiskopen, »att Mora stenar blifvit så vårdslöst
handterade, att der nu i många år bortåt ej en
gång varit en gärdesgård öfver», men tillägger »att
då hade omsider landshöfdingen i orten fått order
derom». Sedan år 1770 uppfördes det nuvarande
lilla stenhuset öfver de då befintliga fem eller sex
stenarna.
På den sten, hvarå Erik upplyftades, inhöggs enligt
ett notarialintyg, som vi ännu hafva i behåll,
följande: Anno Domini MCCCXCVI:o Electus est in Regem
Sveciae in hoc loco, Illustris Rex Dominus Ericus, – – –
– Calend. Augusti; d. ä. Herrens år 1396 valdes till
Sveriges konung på detta ställe herr Erik. – – – –
Rummet för dagen var, när stenen af notarius publicus besöktes,
ännu ej ifyldt.
Drottning Margaretas reduktion.
Nu var Erik af Pomern konung i Sverige. Den första
frågan blir nu, huru förhållandet skulle blifva
mellan den unge konungen och drottningen, hon som
sammanbragt de tre kronorna på hans hufvud. Detta
förhållande bestämdes dock i viss mån af konungens
ungdom. Drottningen behöfdes, hölls må hända äfven
qvar vid riksstyrelsen af egen böjelse. Och med mäktig
hand grep denna qvinna in i ärendena.
Hvad som nu först var att ordna var kronans
inkomster. Mycket gods hade gått från kronan under
den föregående tiden, och vi påminna oss, att redan
Albrekt fann nödvändigheten af en reduktion.
För att rätt kunna göra oss ett begrepp om,
huru kronans egendom och inkomster kunde så
betydligt förminskas, att en mer eller mindre
sträng återbrytning till henne af bortkommet gods
behöfdes, böra vi först taga något närmare reda på,
huru det förhöll sig med förläningarna i Sverige.
Skilnaden mellan förläningarna eller länen i vårt
land och i utlandet hafva vi redan förut anmärkt.
Några feodalförhållanden i egentlig mening blefvo
aldrig hos oss gällande, men väl gjordes försök
att åstadkomma sådana. Man ser till och med mot
medeltidens slut hos de store ett omisskänneligt
sträfvande att förvärfva ärftlighet för sina län.
Enligt lagen skulle konungen tjenistumannum
sinum län gifva. Dessa län utdelades på olika
vilkor och derigenom uppstodo olika slag af län. De
vanligaste voro s. k. län på krigstjenst. Sjelfva
benämningen utvisar att ett sådant län gafs mot vilkor
af krigstjenst. Med inkomsten af länet skulle ett
visst antal krigare underhållas och aflönas, och det
är ganska klart att genom en sådan förläning de stores
makt skulle vinna en betydlig tillökning.
Ett annat slag af län voro län på afgift, hvarmed
menades en förläning, för hvilken läntagaren förband
sig att erlägga en viss årlig afgift, så att,
sedan detta vilkor blifvit uppfyldt, återstoden af
inkomsterna från länet tillföllo läntagaren. Från
dessa län böra skiljas länen på räkenskap, för hvilka
redovisning lemnades af läntagaren för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
