Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmare-unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterlefverska Ingeborg så gerna uppehöllo sig. Sedan
dess hafva vi ofta hört talas om detsamma, om
festligheterna der, då hertig Eriks efterlefverska,
hertiginnan Ingeborg, mottog sin från Meklenburg
kommande dotter och måg, om våldet mot konung
Magnus Eriksson, då hans son tog honom till fånga
i sjelfva kyrkan och lät insätta honom på slottet.
Nu tilldrogo sig vigtiga händelser i Kalmar och på
Kalmar slott.
I medlet af Juni 1397 samlades en mängd
prelater och herrar från Nordens trenne riken till
Kalmar. Drottning Margareta hade nämligen kallat
dem hit dels för att öfvervara konungens kröning,
dels för att öfverlägga om vigtiga ärenden. Staden
vår öfverfyld af riddare i glänsande rustningar, af
hästar och hirdsvenner samt af folk, som då, liksom
ännu, strömmade till för att se på ståten. Också
hade väl knappast i Sverige en så lysande samling
af förnämliga män från så skilda håll någonstädes
varit på en gång närvarande.
Bland prelaterna voro erkebiskop Jakob från Lund, som
tillika var svenska kyrkans primas, och erkebiskop
Henrik från Upsala de förnämsta. Utom dessa och
deras lydbiskopar voro ock domprostar, dekaner
och arkidiakoner från Opslo, Roskild, Upsala och
Skara närvarande. Bland de verldsliga herrarne voro
naturligtvis rådsherrarne och bland dessa gamle Carl
Ulfsson till Tofta de förnämsta, men dessutom var
der en betydlig mängd både prelater och riddare,
hvilka icke hörde till konungens råd.
Trefaldighetssöndag den 17 Juni gick den högtidliga
processionen till stadens förnämsta kyrka eller
bykyrkan, och mängden stod undrande omkring och följde
med sina blickar biskoparne i deras lysande skrudar,
den unge femtonårige konungen och hela skaran af
riddare och svenner.
De båda erkebiskoparne af Lund och Upsala,
understödda af biskoparne, påsatte konungen
kronan och verkstälde kröningen. Sedan denna akt
var öfverstånden, följde riddareslag, och det är
antecknadt, att icke mindre än 133 personer dervid
blefvo slagna till riddare, ett godt bevis för
talrikheten af detta möte.
Efter kröningen qvarstannade de församlade herrarne i
flera veckor, och i Juli månad utfärdades om konungens
kröning ett öppet bref af alla de tillstädesvarande.
»Vi efterskrifne» – heter det häri, och 67 namn
på prelater, riddare och svenner följa – »vi,
vår käre konung Eriks och hans tre konungarikens,
Danmarks, Sveriges och Norges rådgifvare och män,
med andre flere, intyga, att konung Erik hafver varit
tillförene i alla dessa tre riken och i hvart af dem
blifvit tagen till vår och dessa tre konungarikens
rätte herre och konung, och derefter hafva vi
öfvervarit konungens kröning. Nu, emedan Gud och vi och
alle de i dessa konungariken hafva så gjort och
samtyckt, som föreskrifvet står, så vilje vi alle af
dessa tre konungariken göra vår herre konung Erik allt
det oss bör göra vår rätte herre och krönte konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
