Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionens omgifning - Margareta vinner Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De preussiska hansestäderna voro: Danzig, Thorn,
Elbing, Kulm, Königsberg och Braunsberg. De bildade en
särskild förening vid sidan af de wendiska städerna:
Wismar, Rostock, Stralsund och Greifswald – alla
samtliga tillhörande det mäktiga Hanseförbundet, hvars
vigtigaste stad Lybeck allt mer började blifva. Lybsk
handelsrätt, lybskt mynt, mått och vigt erkändes
allmänt inom Hansan, och derigenom lades grunden
till en viss politisk öfvervigt hos Lybeck, ehuru
aldrig någon allmänt antagen författning bestämde
det ömsesidiga förhållandet.
Längst i öster möter oss Ryssland. Det suckade ännu
liksom under hela folkungatiden alltsedan 1240 under
Mongolernes ok, och de ryska storfurstarne voro den
mongoliska khanens (konungens) vasaller samt måste
uppvakta honom med skänker och vördnadsbetygelser i
hans gyllene tält, den s. k. »gyllene horden». Inre
strider mellan de ryska furstarne syntes vilja
föreviga deras träldom, tills med år 1450, då det
mongoliska riket sönderföll i flera delar, en ny
dag uppgick för Ryssland. Iwan Wasiljewitsch var
då storfurste i Moskwa i Ryssland. Det var en djerf
och kraftfull man, som fattade ögonblickets vigt att
afskudda sig det främmande oket. Han underlade sig
flera af de ryska småfurstendömena, och, när så ett år
sändebud kommo ifrån khanen att uppbära den vanliga
skatten, lät han nedsabla dem, öfvervann derpå sin
öfverherre, khanen sjelf, i strid, inbröt i hans eget
land och förstörde hans hufvudstad.
Först derefter blef Ryssland farligt för Sverige, och
politikens trådar utsträcktes då från unionskonungens
rådskammare vid åtskilliga tillfällen äfven till
Ryssland och dess storfurste för att snärja Sveriges
land.
Vi återvända nu till Margareta.
Margareta vinner Stockholm.
Det är att märka, att medan Margareta gaf Sverige en
ny konung, medan det vigtiga beslutet i Nyköping
fattades och förhandlingarna som bäst pågingo i
Kalmar, var ännu icke Sveriges förnämsta stad,
Stockholm, i Margaretas våld och det kunde till och
med inträffa, att Albrekt behöll Stockholm.
Enligt fredsslutet skulle nämligen Albrekt hafva
3 år på sig att erlägga lösesumma för sig och sin
son, och, om den erlades, behöll han både sin frihet
och Stockholm. Först med Augusti 1398 var denna tid
tilländalupen. Det är ganska klart hvad Margareta
tänkte om detta ärende. Hon kände sin man för väl
för att ett ögonblick tro på möjligheten för
Albrekt att utbetala den stora lösesumman, och som
Albrekt helt visst minst af allt skulle vilja återgå
i sitt fängelse, ansåg hon och var berättigad att
anse Stockholms uppgifvande på utsatt tid som något
alldeles gifvet. Men detta kunde bero på löftesmännens
redlighet.
Sju städer skulle nämligen enligt fredsslutet på
Lindholm af 1395 innehafva Stockholm, tills de tre
åren voro ute, och då antingen öfverlemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
