Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta vinner Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det åt Albrekt, i händelse han erlade de 60,000
markerna, eller i motsatt fall till Margareta.
I slutet af Augusti 1395 kommo de fartyg seglande
till Stockholm, hvilka medförde en del af städernas
krigsfolk, det från de preussiska städerna samt från
Lybeck och Greifswald. Med sina särskilda anförare i
spetsen intågade de i staden, och var hvarje krigare
klädd så, att högra sidan var svart och den venstra
brun. Den 31 Augusti öfverlemnades till dem slottet
af tvänne meklenburgska riddare, hvilka innehade
det för konung Albrekts räkning, och samma dag svor
stadens borgerskap trohetsed, för förpantningstiden,
efter ett af städerna uppsatt formulär. Dagen derpå,
den 1 September, ankom ytterligare Stralsunds
krigsfolk. Befälhafvare på Stockholms slott voro nu
Herrman v. der Halle för Preussarne, Johan Plescowe
för Lybeckarne och Greifswalderne, samt Magnus
v. Alen för Stralsundarne.
Dessa funno Stockholms slott i ett förfallet
skick. Von der Halles berättelser derom till de
preussiska städerna äro af stort värde i och för
slottets historia, emedan de äro fullgoda intyg om
dess tillstånd år 1395. Befästningen utgjordes af ett
högt torn, sannolikt Kärnan eller det sedermera så
kallade »Tre kronor», samt dessutom af en förborg,
som bestöd af en mängd lägre byggnader. Dessa
omgåfvo en stor borggård, hvarpå en mängd enskilde
med konung Albrekts tillstånd byggt sig egna hus. När
de hanseatiske befälhafvarne mottogo slottet, voro
tvänne meklenburgska hertigar närvarande och desse
sökte utverka, ätt byggnaderna skulle få stå qvar,
hvilket dock hänsköts till hansedagens afgörande. En
stor kanon – den största som i vår historia omtalas
– fans då på slottet och den inköptes af Hanseaterna,
i synnerhet emedan de fruktade att den i annat fall
kunde komma att användas mot slottet. Tjenstgöringen
fördelades så, att Preussarne intogo förborgen,
de öfriga tornet.
De främmandes ställning var ingalunda
afundsvärd. Dels var det svårt att bekomma
tillräckliga lifsförnödenheter. Allt måste nämligen
tagas utifrån, ty tillförseln till Stockholm var
högst obetydlig, och till och med rotfrukter
och trädgårdssaker måste införskrifvas från
Preussen. Stadens qvarnar kunde icke heller användas,
utan man måste begagna handqvarnar. Bland saker,
som införskrefvos af den ofvannämnde v. der Halle,
må äfven omnämnas 10 stycken stora hundar, som skulle
begagnas »att vakta hvar nödigt vore». Dels hade man
äfven faror utifrån att frukta.
Fetaliebröderne svärmade ännu omkring i Östersjön,
och en mängd af dem funnos i sjelfva Stockholm. De,
som icke sedan fredsslutet troddes hafva ofredat
köpmännen, fingo nämligen stanna öfver vintern
i staden. Men utom denna fara, som hotade,
hade man äfven att frukta både Margareta och
Albrekt. Margaretas höfvidsman på Nyköping, Sten
Bengtsson (Bielke), lade sig med mycken ifver ut för
300 borgare, hvilka måst lemna staden, emedan de varit
misstänkta för otrohet mot Albrekt. Sten Bengtsson,
och hans bror Thure yrkade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
