Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta och Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta slott, under unionstiden så vigtigt för vår
historia, låg på den lilla ön, som skiljer Görveln
från Skarfven söder om Sigtuna. Här låg redan på
1100-talet ett slott, som bar namn efter S:t Erik
och som nedbröts af Esterna 1187, då de öfverrumplade
Sigtuna. Staket är numera en halfö mellan de nämnda
fjärdarne, men fordom skildes den från fastlandet
genom en graf, hvilken enligt sägen skall hafva
blifvit gräfd på en natt af en främmande konung, som
kommit in i sjön ofvanför för att härja, men blifvit
hindrad att återvända samma väg han kommit[1]. Den har
sedermera blifvit kallad Ryssgrafven, och är numera
till det mesta igenvallad. Det slott, som vid denna
tid fans på Stäket, synes emellertid ej hafva varit
gammalt.
Här infann sig nu, det var den 10 Oktober, Sven
Sture och ingick på följande öfverenskommelse med
drottningen. De länder, som han hittills innehaft,
skulle öfverlemnas åt konung Erik, Faxaholm med
Helsingland och halfva Medelpad 14 dagar derefter,
Styresholm med Ångermanland och andra hälften
af Medelpad före fastan året derpå och Krytzborg
samt Norrbotten tre veckor efter påsk nästkommande
år. Under tiden skulle de hålla fred ej blott med de
tre rikena utan äfven med preussiska och lifländska
orden samt Hansestäderna. Stilleståndets fortfarande
skulle bero på 8 veckors uppsägning. Såsom borgesmän
undertecknade flera förnäma män sina namn.
Vid samma tid underkastade sig äfven Knut
Bosson. Äfven Arendt Styke gick i drottningens
tjenst och blef sedermera liksom Sven Sture af henne
använd i vigtiga embeten, utan att deras fejdetid
tillsammans med Fetaliebröderna räknades dem till
last. Gamla vänskapsförbindelser upplifvades och
nya knötos. Så öfverlät den rike kyrkoherden, herr
Peder Karlsson i Sund i Ydre »till sin gode vän» Sven
Sture tvänne gårdar i Vestra härad i »Nyudingen».
Följande året 1399 kunde man segla trygg på
Östersjön.
När det 14:de århundradet gick till ända, voro
således Margareta och Erik obestridt herrar öfver
Sveriges rike med Finland. Gotland lydde under tyska
ordens högmästare, men Margareta lemnade det icke
ur sigte. Innan denna fråga slutligen afgjordes,
uppstod för Margareta en fara af alldeles eget slag.
Hon fick med ens höra talas om, att hennes son
konung Olof lefde och vistades i Preussen, och flera
norska sjömän, som hemkommo från de preussiska
städerna, omtalade, att de hade sett och talat med
honom; de voro öfvertygade om att det verkligen var
drottningens son, den unge konung Olof, som man trott
vara död. Det uppkom naturligtvis i sammanhang härmed
ondt tal om drottningen. Man visste egentligen intet
med säkerhet om konuug Olofs död, och ovissheten om
det verkliga förhållandet är det farligaste af allt,
när det är fråga om ett folks tro och mening. Man
hade träffat honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
