Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta och Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärebetygelser och skänker samt uppmaningar blifvit
förledd att utgifva sig för konung Olof. Danska
historier tillfoga, att hans moder varit konung Olofs
amma och söka på detta sätt förklara hans kännedom
om drottningens små hemligheter; andra säga att modern
i konung Olofs barndom tjent i drottningens gård.
Vid höstmarknaden år 1402 utleddes bedragaren till
afrättsplatsen mellan Falsterbo och Skanör. Ett bål
var upprest på platsen och en oräknelig menniskomassa
var samlad, ty det var vid höstmarknaden, Här brändes
Wolf och midt igenom lågorna stirrade hans ögon på
tornen till det slott, der den verklige konung Olof
15 år förut uppgaf sin sista suck.
Conrad v. Jungingen syntes ej få mycken hugnad af
sin eröfring af Gotland. Tvärt om medförde den både
obehag och kostnader, och ön sjelf var så utsugen,
att den lemnade blott obetydlig afkastning.
Om hösten 1398 kommo konung Albrekt och hans
brorson hertig Johan ridande till Danzig och hade ett
sammanträde med högmästaren. De fordrade ingenting mer
eller mindre, än att tyska orden skulle återställa
ön till dem. Det var naturligt, att högmästaren
skulle afböja sådana fordringar, och konungen och
hertigen återvände utan något afgörande. Men när
Albrekt kom hem, föreslog han högmästaren att mot
10,000 engelska nobler afstå sina anspråk på ön
under förpantningsrätt till tyska orden. Härom
underhandlades, tills man påföljande vår kom till
ett slutligt afgörande.
På slottet Zivan[1]
i Meklenburg samlades en
mängd herrar och här uppsattes och undertecknades
afträdelsehandlingar af konung Albrekt, hertig Johan
och 60 närvarande riddare och väpnare. Konungen och
hertigen erkände att de mot en summa af 10,000 nobler,
hvilka de uppburit, till orden pantsatt Gotland och
Visby, och ville de eller deras arfvingar igenlösa
landet, skulle utom denna summa ytterligare erläggas
20,000 nobler till ersättning för det orden befriat
ön från sjöröfvare, hvilka »emot både konungens och
hertigenä vetskap och vilja» gjort sig till herrar
öfver både landet och staden. Ville någon med våld
uttränga orden från ön, skulle konungen och hertigen
med all sin makt och personligen, understödja orden
vid förlust af igenlösningsrätten.
Det var alldeles naturligt, att Margareta med oblida
ögon skulle se denna uppgörese mellan Albrekt och
tyska orden. Det låg redan något för drottningen
förolämpande i eröfringen af Gotland, som högmästaren
bedrifvit i all tysthet, men ännu mer skulle hon
känna sig förnärmad af detta aftal om ön. Och numera
var hennes ställning en annan än för ett år sedan,
då hon måste låta mycket gå för sig, hvilket hon
gömde till bättre tider. Nu voro bättre tider komna,
nu var hennes välde obestridt inom de tre rikena, nu
antog hon också en annan ton i afseende på Gotland.
Nu fordrade hon rent ut af högmästaren, att Gotland
skulle till henne återställas. Det var 1399 om
hösten. Högmästaren svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
