Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta och Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undvikande, och så började bref och budskickningar
gå fram och åter mellan drottningen, högmästaren
och konung Albrekt, ty högmästaren hänvisade till
Albrekt och fordrade af denne att enligt sitt
löfte försvara ordens rätt. Högmästaren förnekade
väl icke drottningens rätt till ön, det kunde han
icke, men han fordrade ersättning för de kostnader,
orden gjort. Slutligen kom man öfverens om ett möte
i September 1401, och det lärer hafva egt rum i
Lund. Drottningen, konung Erik, hertigarne af Sleswig
och Stolpe voro der närvarande, men konung Albrekt,
som sjelf föreslagit detta möte, och som särskildt af
högmästaren blifvit ditkallad, kom ej. Han skickade
ej ens något ombud, utan båd blott i ett bref till
högmästaren, »att man ej måtte beröfva honom hans
arf».
Emellertid blef drottningens ton allt mera
hotande. De båda hertigarne, som varit vid mötet,
rådde högmästaren till eftergift, och denne yttrade
i bref till konung Albrekt sin fruktan, att orden
skulle få krig för Gotland. Så stodo sakerna, då den
falske Olof uppträdde, och vi finna lätt, af hvilken
vigt bedragaren kunnat blifva, om drottningens fiende
varit en sådan, som velat begagna sig af usla medel.
På det möte, der bedragaren utlemnades, förklarade
drottningen, »att hon väl kunde hänskjuta frågan om
Visby till städerna, men hvad Gotland beträffade,
så vore det henne med våld tvärt emot fördraget
fråntaget, och hon fordrade ovilkorligen att det
skulle återlemnas». – Emellertid förgick ännu ett
år, men då förklarade Margareta, att hon ville hafva
saken afgjord till den 11 November, och nu måste
svärdet afgöra. Det var år 1403.
I medlet af November kom Margaretas här öfver. Den
bestod af både svenskt och danskt krigsfolk, men en
svensk, Algot Månsson (Sture), synes hafva varit
befälhafvare. För öfrigt voro många, både svenska
och danska ädlingar vid hären, bland andra den
ofvannämnde Sven Sture och Abraham Brodersson, som
vid denna tid var slottshöfding i Kalmar. Man mötte
föga motstånd och kunde utan synnerlig svårighet
uppföra tre skansar, af hvilka den vid Slite
var den vigtigaste. På nyåret 1404 började Algot
Månsson belägra Visby och vågade den 22 Februari en
stormning.
Den preussiska besättningen i staden var högst
obetydlig. Den hade redan år 1400 blifvit förminskad
till 85 väpnare. Men borgarena voro väl öfvade i vapen
och bistodo kraftigt den fåtaliga besättningen,
så att, när Margaretas folk lupo till storms, mötte
dem ett oväntadt motstånd. Till en början syntes dock
lyckan vara dem bevågen och en del hade redan bestigit
murarna, men de blefvo med förlust tillbakaslagna,
och sedan måste belägringen upphäfvas.
I början af Mars afseglade ordenshären under befäl af
högmästarens broder Ulrik von Jungingen. Den ansågs
vara 10,000 man stark, men denna siffra är sannolikt
öfverdrifven. När den landstigit på Gotland, började
den belägra unionshärens befästning vid Slite. Der
lågo blott 150 man, men de voro alla tappra och
oförskräckta krigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
