Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta och Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tre särskilda stormningar gjordes, men de blefvo alla
tillbakaslagna, så att ordenshären förlorade 700
man. Sedan i April fingo preussarne förstärkning,
så att deras här då skulle hafva uppgått till
15,000 man, eftersom minoriterbröderne antecknat i
sin Dagbok,[1]
och nu började man med krigsmaskiner
och stora kanoner bedrifva belägringen af Slite. I
en hel vecka fortfor skjutningen, tills krutet
började tryta för preussarne. Slite hade emellertid
lidit så mycket, att Algot Månsson och de öfriga
svenska och danska herrarne i lägret utanför skansen
afslöto ett stillestånd med ordensherrarne den 16 Maj
1404. Stilleståndet skulle räcka i 3 veckor, men inom
3 eller 4 dagar skulle det vid Slite uppförda slottet
vara utrymdt och alla bössor, blidor och sådana
armborst, som voro utan strängar, qvarlemnas, samt
slottet derpå vid soluppgången den 21 Maj uppbrännas.
Efter stilleståndets slut fördes kriget omkring de
båda öfriga fästena, af hvilka det ena kallades
Goltborch, tills ett nytt stillestånd ingicks den 1
Juli, som efter långvariga underhandlingar ändtligen
medförde slut på kriget.
Margareta beslöt nu att afgöra saken med
konung Albrekt, till hvilken högmästaren alltid
hänvisade. Genom enkegrefvinnan af Holstein närmade
hon sig sin gamle fiende och lyckades åstadkomma
ett möte i Flensborg, dit drottningen äfven inbjöd
högmästaren. Denne infann sig dock icke, men Margareta
vann fullkomligt sitt syfte i afseende på Albrekt. »Af
synnerlig kärlek och vänskap för sin frände, konung
Erik», afstod Albrekt här från sina anspråk på
Gotland och Visby samt uppmanade högmästaren att till
konung Erik och de tre rikena öfverlemna landet och
staden.
Samma dag, som Albrekt utfärdade denna
afträdelsehandling – det var den 25 November 1405 –
erhöll han en förskrifning af 10 svenska och danska
herrar å 8,000 lybska mark att betalas före midsommar
följande år. Tvänne qvittens finnas ännu i behåll,
det ena å 5,000, det andra å 2,000 mark. Den tyske
fursten borde sålunda, som det synes, kunna finna
sig ganska belåten med denna handel.
Drottningen sände nu en afskrift af detta fördrag
till högmästaren, men han svarade, att han först
ville veta, hvem som skulle ersätta orden för dess
utgifter och se innebyggarne på ön betryggade för
obehagliga följder af den trohet, de visat orden,
innan han kunde inlåta sig på frågan.
Följande året förgick under underhandlingar, men i
Mars 1407 dog Conrad von Jungingen, och på sommaren
det året blef man slutligen ense på ett möte i
Helsingborg, under bemedling af den ofvanämnde
borgmästaren i Stralsund Wulf Wulflam. Konung Erik
eller hans arfvingar eller riksens råd i Danmark,
Sverige och Norge skulle i Kalmar till tyska orden
betala 9,000 engelska nobler för att få behålla hvad
högmästaren byggt på Gotland, och derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
